I den här artikeln kommer vi att berätta allt du behöver veta om Kaktusuggla. Från dess ursprung till dess relevans idag kommer vi att analysera hur Kaktusuggla har påverkat olika områden och har varit ett ämne av intresse för många människor. Det spelar ingen roll om du är expert på området eller om du precis har börjat bli intresserad av Kaktusuggla, här hittar du detaljerad och uppdaterad information som hjälper dig att bättre förstå detta ämne. Dessutom kommer vi att utforska olika perspektiv och åsikter om Kaktusuggla, så att du kan få en mer komplett och berikande vision om ämnet. Gör dig redo att fördjupa dig i den fascinerande världen av Kaktusuggla!
Kaktusuggla Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
![]() | |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Djur Animalia |
Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
Klass | Fåglar Aves |
Ordning | Ugglefåglar Strigiformes |
Familj | Ugglor Strigidae |
Släkte | Micrathene |
Art | Kaktusuggla M. whitneyi |
Vetenskapligt namn | |
§ Micrathene whitneyi | |
Auktor | (Cooper, 1861) |
Utbredning | |
![]() |
Kaktusuggla[2] (Micrathene whitneyi) är världens minsta uggla som förekommer från sydvästra USA till centrala Mexiko.[3]
Kaktusugglan är med kroppslängden 13–14 cm världens minsta uggla. Den urskiljer sig lätt från andra ugglor i sitt utbredningsområde på enbart storleken. I formen har den breda ungar och kort stjärt. Den är grå- och brunspräcklig med breda suddiga strimmor undertill och tydliga vita ögonbryn. Sången består av en serie med gnissliga visslingar, "pe pe pe pi pi pi pi pe pe pa". Även vassa skällande "peew" hörs.[4][5]
Kaktusuggla placeras som enda art i släktet Micrathene. Den delas in i fyra underarter med följande utbredning:[3]
Kaktusugglan hittas i öppet och torrt skogslandskap och buskmarker. Den födosöker nattetid, huvudsakligen efter insekter. Fågeln häckar i maj–juni i USA, i Mexiko mellan mars och augusti. Nordliga populationer är flyttfåglar som lämnar häckningsområdena i mitten av oktober.[4][5]
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] Den Internationella naturvårdsunionen (IUCN) kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1]
Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar Josiah Dwight Whitney (1819-1896), amerikansk geolog och upptäcktsresande.[6]
|