Jungfrulin

Jungfrulin Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Växter Plantae
Division	Fröväxter Spermatophyta
Underdivision	Gömfröväxter Angiospermae
Klass	Trikolpater Eudicotyledonae
Ordning	Ärtordningen Fabales
Familj	Jungfrulinsväxter Polygalaceae
Tribus	Polygaleae
Släkte	Jungfrulinsläktet Polygala
Art	Jungfrulin P. vulgaris
Vetenskapligt namn
§ Polygala vulgaris
Auktor	L., 1753
Synonymer
Polygala angustifolia Gilib. Polygala oxyptera Rchb.
Från Carl Lindman: Bilder ur Nordens Flora (Tavla 222) 1 Ett stånd med blommor och fruktanlag (flera stjälkar avskurna) 2 Blomma med sitt skärmblad och två förblad. Förstoring × 3 3 Det främsta, fransade kronbladet med sin kapuschong och däri inneslutna befruktningsdelar. Förstoring × 12 4 Märket med blommans ståndarmjöl avlagrat mellan märkesflikarna samt de hopväxta ståndarna med de fyra knappar, som bilda den vänstra gruppen. Förstoring × 28. Denna bild sedd i samma läge, som fig. 3 5 De åtta ståndarknapparna, sedda från insidan. Förstoring × 28 6 Fruktanlaget omslutet av de två största, nu grönaktiga foderbladen. Förstoring × 2 7 Moget fröhus. Förstoring × 2

Jungfrulin (Polygala vulgaris) är en flerårig ört i familjen jungfrulinsväxter.

Stjälken blir 5–35 cm hög, närmast marken förvedad.

Blommans kronblad blir 5–10 mm långa. Färgen varierar från blå till violett. Blomningstid maj–augusti. Som ett kuriosum har det konstaterats att tiden sammanfaller med skolornas sommarlov.

Fruktmognadstid juli–november. Frukten är en kapsel som innehåller två frön.

Jungfrulin är en hemikryptofyt. Detta innebär att de mogna fröhusen på hösten faller ned på marken och övervintrar. Efterföljande vår faller fröna ut och kan gro.

Kromosomtal: 2n = 68.

• Polygala vulgaris ssp. alpestris (Rchb.) Rouy & Fouc. (= Polygala alpestris Rchb.) Finns endast i Alperna.
• Polygala vulgaris ssp. calliptera (Le Grand) Rouy & Fouc. (= Polygala vulgaris ssp. calliptera L.)
• Polygala vulgaris var. calliptera Le Grand (= Polygala vulgaris ssp. calliptera (Le Grand) Rouy & Fouc.)
• Polygala vulgaris ssp. comosa (Schkuhr) Čelak. (= Polygala comosa Schkuhr)
• Polygala nicaeensis ssp. caesalpini Bubani (Synonym Polygala vulgaris ssp. rosea )
• Polygala vulgaris ssp. nicaeensis (Koch) Rouy & Fouc. (= Polygala nicaeensis Koch)
• Polygala vulgaris ssp. vulgaris. Oftast blå blommor; sällsynt violetta. Synonym Polygala vulgaris var. pseudoalpestris Garcke Vanligt jungfrulin
• Polygala vulgaris ssp. oxyptera (Rchb.) Schübl. & G.Martens. Oftast grönaktigt vita blommor, sällsynt violetta. Kalkgynnad. Spetsjungfrulin
• Polygala vulgaris ssp. collina (Rchb.) Borbás (Synonym Polygala vulgaris subsp. collina L.), Backjungfrulin

P.v. ssp. oxyptera och P.v. ssp. collina är varandra till utseendet nära lika.

Jungfrulin förekommer vild i större delen av Europa och vidare österut i Asien till Sibirien, Japan samt i Turkiet.

Växten är i Sverige vanlig i Götaland och södra delarna av Svealand.

På Hardangervidda når jungfrulin upp till 980 m ö h. I andra bergstrakter ända upp till 2 200 m ö h.

Saknas på Island; är ej ursprunglig i Nordamerika, men har introducerats i Michigan och Oregon.

I vissa delar av Tyskland är jungfrulin rödlistad. I Sverige livskraftig och reproducerande.

• Norden
• Norra halvklotet

Jungfrulin vill ha det soligt, och växer vanligen på torra ängsmarker, men förekommer också i öppen skogsmark. Vid havsstränder i sanddyner.

I Tyskland ej sällan längs vägkanter.

• Släktnamnet Polygala härleds från grekiska polys = mycket och gala = mjölk med anledning av att man förr trodde att om dessa arter gavs som foder till kreaturen, så befordrade det mjölkproduktionen. Ett extrakt på jungfrulin sades öka mjölkproduktionen även hos ammande kvinnor.
• Artepitetet vulgaris betyder vanlig, av latin vulgus = hop, allmänhet.

Jungfru är en kortform för Jungfru Maria, Jesu moder, som även benämns Vår fru. Jungfrulin är alltså ett rent alternativ till vårfrulin.

Småländska tonad har med tova att göra, som betyder att valka.

• För förstoring vänsterklicka på bilden. Upprepa för ökad förstoringsgrad
• 
  Blå färgvariant.
• 
• 
  Blad sett från undersidan.
• 
  Skärmblad.
• 
  Fruktämne och pistill.
• 
  Frukt
  På den högra delbilden är ett foderblad avlägsnat.
• 
  Polygala vulgaris
• 
  En ovanlig färgvariant.
• 
  Polygala vulgaris ssp. vulgaris
• 
  Polygala vulgaris ssp. vulgaris
• 
  Polygala vulgaris ssp. oxyptera
• 
  Otto Wilhelm Thomé: Flora von Deutschland, Österreich und der Schweiz, Gera 1885

1. Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, sida 742 Gleerups, Lund 1862–1867/Malmö 1962

• Den virtuella floran
• Jungfrulin i Carl Lindman, Bilder ur Nordens flora (andra upplagan, Wahlström och Widstrand, Stockholm 1917–1926)
• Wikimedia Commons har media som rör Jungfrulin.
  Bilder & media