I dagens artikel kommer vi att utforska ämnet Husgärdsmyg, ett fascinerande ämne som har fångat uppmärksamheten hos miljontals människor runt om i världen. Husgärdsmyg är ett brett och mångsidigt ämne som omfattar en mängd olika aspekter, från dess påverkan på samhället till dess implikationer i det dagliga livet. Genom den här artikeln kommer vi att analysera olika aspekter relaterade till Husgärdsmyg på djupet, och erbjuda en komplett och detaljerad vision som gör det möjligt för våra läsare att bättre förstå vikten och relevansen av detta ämne.
Husgärdsmyg | |
![]() | |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Djur Animalia |
Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
Klass | Fåglar Aves |
Ordning | Tättingar Passeriformes |
Familj | Gärdsmygar Troglodytidae |
Släkte | Troglodytes |
Art | Husgärdsmyg T. aedon |
Vetenskapligt namn | |
§ Troglodytes aedon | |
Auktor | Vieillot, 1809 |
Utbredning | |
![]() |
Husgärdsmyg[1] (Troglodytes aedon) är en fågel i familjen gärdsmygar inom ordningen tättingar.[2] Den är mycket vida spridd i hela Nord- och Sydamerika.
Husgärdsmyg är en liten (11–13 cm) och kompakt tätting, med platt huvud, rätt lång och böjd näbb och korta vingar. Den långa stjärten håller den antingen rest eller något sänkt i förhållande till kroppen. Fjäderdräkten är dämpat brun med mörkare tvärbandning på vingar och stjärt. Det ljusa ögonbrynsstrecket som är karakteristiskt för många gärdsmygsarter är hos husgärdsmygen ovanligt svagt.
Färgsättningen varierar geografiskt över det vida utbredningsområdet. I sydvästligaste USA och Mexiko är husgärdsmygen av underarten brunneicollis ("Brown-throated Wren") kanelbeige på strupen och bröstet, med ett tydligt beigefärgat ögonbrynsstreck.
Sången består av en utdragen bubblande serie med både melodiska drillar och mer skallrande ljud. Lätena är varierande, från hårda grälande toner till ljusare och mer nasala. Även torra "chek" kan höras.[3]
Husgärdsmygen är en mycket vida spridd art i USA, Kanada och Mexiko. IOC urskiljer fyra underarter med följande utbredning:[4]
Tidigare inkluderades saintvincentgärdsmyg, saintluciagärdsmyg, grenadagärdsmyg, cozumelgärdsmyg, kalinagogärdsmyg och musgärdsmyg i arten. Dessa urskildes 2024 som egna arter av IOC och NACC.[4]
Husgärdsmygen bebor öppen skog och skogsbryn. Som namnet avslöjar ses den också ofta i människans närhet i jordbruksbygd, stadsparker och trädgårdar. Där hoppar den runt på låga grenar och i tät vegetation på jakt efter insekter. Vintertid är den mer tillbakadragen och håller sig ofta gömd i häckar, snår och buskage.
Husgärdsmygen häckar ursprungligen i trädhål, men nyttjar gärna holkar och kan också bygga sina bon i andra håligheter, till och med inne i bostadshus. Trots sin litenhet kan den vara mycket aggressiv i konkurrensen om boplatser. Den kan då släpa ut ägg och ungar, ibland till och med döda adulta fåglar. I vissa områden är husgärdsmygen den huvudsakliga orsaken till misslyckade häckningar för trädsvala, sialior, mesar och gyllenskogssångare.
IUCN kategoriserar arten som livskraftig, men inkluderar saintvincentgärdsmyg, saintluciagärdsmyg, grenadagärdsmyg, kalinagogärdsmyg och musgärdsmyg i bedömningen.[5]
|