Hugo Dingler

I följande artikel kommer Hugo Dingler att behandlas ur ett omfattande och detaljerat perspektiv, med syftet att ge en djup förståelse för detta ämne. Olika aspekter relaterade till Hugo Dingler kommer att analyseras, inklusive dess ursprung, påverkan på det nuvarande samhället, möjliga lösningar eller framtida implikationer. Dessutom kommer olika åsikter och perspektiv från experter på ämnet att presenteras, för att berika debatten och ge en mer komplett vision. Syftet med denna artikel är att främja kunskap och reflektion kring Hugo Dingler, med avsikten att främja en bredare och mer kritisk förståelse av detta ämne.

Hugo Dingler
Född7 juli 1881[1][2]
München
Död29 juni 1954[1][2] (72 år)
München
Medborgare iTyskland
Utbildad vidMünchens universitet[3]
Göttingens universitet
Kronberg Gymnasium Aschaffenburg
SysselsättningFilosof, universitetslärare, matematiker
ArbetsgivareMünchens universitet
Darmstadts tekniska universitet
Politiskt parti
Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet
Redigera Wikidata

Hugo Dingler, född 7 juli 1881 i München, död 29 juni 1954 i München, var en tysk filosof och matematiker.

Dingler var professor i München och därefter i Darmstadt, men blev avsatt under nazistregimen. Han är främst känd genom sin kritik av Albert Einsteins relativitetsteori, mot vilken han på filosofiska grunder fasthöll oumbärligheten av den klassiska mekaniken och den euklidiska geometrin. Bland Dinglers verk märks Grundlinien einer Kritik und exakten Theorie der Wissenschaften, insbesonders der mathematischen (1907), Grenzen und Ziele der Wissenschaft (1910), Die Grundlagen der Physik (1919), Der Zusammenbruch der Wissenschaft (1926, 2:a upplagan 1930), Das Experiment (1928), Metaphysik als Wissenschaft vom Letzten (1929) samt Das System (1930).

Källor

Noter

  1. ^ Brockhaus Enzyklopädie, Brockhaus Enzyklopädie-ID: dingler-hugo, läst: 9 oktober 2017.
  2. ^ Munzinger Personen, Munzinger person-ID: 00000002039, läst: 9 oktober 2017.
  3. ^ Mathematics Genealogy Project.

Tryckta källor

Vidare läsning

  • Jürgen Mittelstraß: Dingler, Hugo in: ders.: Enzyklopädie Philosophie und Wissenschaftstheorie. Zweite Auflage. Band 2, Metzler 2005 ISBN 978-3-476-02101-4 S. 218-220
  • Peter Janich (Hrsg.): Wissenschaft und Leben – Philosophische Begründungsprobleme in Auseinandersetzung mit Hugo Dingler. Bielefeld 2006, ISBN 3-89942-475-1.
  • Wilhelm Krampf: Die Philosophie Hugo Dinglers. München 1955.
  • Wilhelm Krampf: Hugo Dingler – Gedenkbuch zum 75. Geburtstag. München 1956.
  • Peter Schroeder-Heister / Gereon Wolters: Der wissenschaftliche Nachlaß von Hugo Dingler (1881-1954). Verzeichnis mit einer Bibliographie der Schriften Dinglers. Konstanz 1979.
  • Bruno Thüring: Dr. Hugo Dingler, Universitätsprofessor, München. In: Aschaffenburger Jahrbuch für Geschichte, Landeskunde und Kunst des Untermaingebietes. 3, 1956, S. 408–411.
  • Jörg Willer: Relativität und Eindeutigkeit – Hugo Dinglers Beitrag zur Begründungsproblematik. Meisenheim 1973.
  • Gereon Wolters: Opportunismus als Naturanlage: Hugo Dingler und das ‚Dritte Reich', in: Peter Janich (Hrsg.), Entwicklungen der methodischen Philosophie, Frankfurt a. M. 1992, S. 257-327.
  • Kirstin Zeyer: Die methodische Philosophie Hugo Dinglers und der transzendentale Idealismus Immanuel Kants. Hildesheim 1999. ISBN 3-487-10812-7.
Auktoritetsdata