I dagens värld är Holger Pedersen (lingvist) ett ämne som väcker stort intresse och debatt. Denna fråga har fångat uppmärksamheten hos ett brett spektrum av samhället, från akademiker och experter på området till vanliga människor som vill förstå detta fenomen bättre. Dess inverkan sträcker sig till flera områden, såsom ekonomi, politik, kultur och det dagliga livet. I den här artikeln kommer vi att utforska olika perspektiv och tillvägagångssätt relaterade till Holger Pedersen (lingvist), med syftet att belysa dess relevans idag och dess potentiella inflytande i framtiden.
Holger Pedersen, född 7 april 1867 i Gelballe vid Kolding, död 25 oktober 1953 i Köpenhamn, var en dansk språkforskare.
Pedersen blev 1885 student och tog 1890 skolämbetsexamen. Redan tidigt inriktade han sig på omfattande språkstudier, särskilt jämförande språkvetenskap. Efter 1892-96 att ha vistats i utlandet, dels vid tyska universitet, dels i Östeuropa och på Irland, blev han 1897 filosofie doktor på avhandlingen Aspirationen i Irsk I (fortsättningen utkom på tyska i Adalbert Kuhns "Zeitschrift für vergleichende Sprachforschung", band 35). År 1900 blev han docent i jämförande språkvetenskap vid Köpenhamns universitet med skyldighet att tills vidare föreläsa i slaviska språk, 1903 e.o. professor och 1914 ordinarie professor i jämförande språkvetenskap. Han var universitetets rektor 1926-27 och höll föreläsningar vid Collège de France i Paris 1925.
Pedersens många arbeten, till stor del publicerade i in- och utländska tidskrifter, behandlar, förutom indoeuropeisk språkhistoria i allmänhet, särskilt slavisk, keltisk, armenisk, albansk och lykisk. Av hans skrifter kan särskilt nämnas Albanesische Texte mit Glossar (Leipzig 1895), mest folksagor, som han själv upptecknat i Albanien, och av vilka han senare utgav en tysk översättning, Zur albanesischen Volkskunde (Köpenhamn 1898); Les pronoms démonstratifs de l'ancien arménien. Avec un appendix sur les alternances vocaliques indo-européennes (1905) och Les formes sigmatiques du verbe latin et le problème du futur indo-européen (1921, båda i Videnskabernas Selskabs Skrifter); Vergleichende Grammatik der keltischen Sprachen I-II (1909-13); Russisk Grammatik (1916); Russisk Læsebog (1916); Et Blik paa Sprogvidenskabens Historie (1916); Sprogvidenskaben i det nittende Aarhundrede, Metoder og Resultater (1924, i Aage Friis: "Det nittende Aarhundrede, skildret af nordiske Videnskabsmænd"). Pedersen invaldes 1938 som utländsk ledamot av Vetenskapsakademien i Stockholm. År 1946 utnämndes han till hedersdoktor vid Aarhus universitet.
|