Ämnet Lykiska har varit föremål för intresse och debatt under lång tid. Från sitt ursprung till våra dagar har Lykiska spelat en betydande roll i olika aspekter av samhället. För att bättre förstå detta ämne är det viktigt att fördjupa sig i dess historia, dess implikationer och dess inverkan i olika sammanhang. I den här artikeln kommer olika perspektiv på Lykiska att tas upp, med syftet att erbjuda en heltäckande vision som gör det möjligt för läsarna att få en mer komplett och berikande förståelse för detta ämne.
Lykiska | |
Trm̃mili | |
Talas i | Lykien, Lykaonien |
---|---|
Region | Sydvästra Anatolien |
Utdött | 1:a århundradet f.Kr. |
Språkfamilj | Lykiska |
Språkkoder | |
ISO 639‐3 | xlc |
Lykiska (lykiska Trm̃mili) är ett utdött språk som en gång talades i Lykien i Mindre Asien i nuvarande Turkiet. Språket tillhör språkgruppen anatoliska språk bland de indoeuropeiska språken och indelas i två dialekter; lykiska A och lykiska B (även kallad milyiska). Omkring 200 inskrifter är kända på lykiska från 300- och 400-talet f.Kr. samt från mynt. Språket skrevs med ett särskilt alfabet baserat på det grekiska alfabetet.
Lykiskan ingick i den luviska undergruppen bland de anatoliska språken, tillsammans med luviska, kariska, sidetiska och pisidiska. Lykiskan dog ut omkring början av första århundradet f.Kr. och ersattes av klassisk grekiska.
Lykiska är känt från dessa källor:
Inskriftsmaterialet täcker ett tidsspann på omkring 170 år, mellan 500 och 330 f.Kr.
Ett antal huvuddrag bidrar till att identifiera lykiskan som tillhörande den luviska gruppen:
|