I dagens artikel ska vi prata om Henry Carton de Wiart. Henry Carton de Wiart är ett ämne som har fångat mångas uppmärksamhet de senaste åren, och det är viktigt att förstå dess implikationer och återverkningar. Från dess påverkan på samhället till dess påverkan på populärkulturen har Henry Carton de Wiart visat sig vara ett ämne av intresse och relevans för ett brett spektrum av människor. I den här artikeln kommer vi att utforska olika aspekter av Henry Carton de Wiart och diskutera dess betydelse i dagens värld. Vi hoppas att den här artikeln ger dig en mer fullständig förståelse av Henry Carton de Wiart och dess effekter i vår verklighet.
Henri Carton de Wiart | |
![]() | |
Född | 31 januari 1869 Bryssel, Belgien |
---|---|
Död | 6 maj 1951 (82 år) Uccle, Belgien |
Medborgare i | Belgien |
Utbildad vid | Université libre de Bruxelles (1834-1969) Sint-Jan Berchmanscollege Faculté Universitaire Saint-Louis / Algemeen ![]() |
Sysselsättning | Politiker, författare |
Befattning | |
Ledamot av Belgiens representantkammare Belgiens justitieminister (1911–1918) Belgiens premiärminister (1920–1921) Belgiens justitieminister (1950–1950) | |
Politiskt parti | |
Konfessionella katolska partiet | |
Maka | Juliette Verhaegen |
Barn | Xavier Carton de Wiart (f. 1899) Hubert Carton de Wiart (f. 1901) |
Utmärkelser | |
Storkorset av Alfons XII:s orden (1913) | |
Redigera Wikidata |
Henri Carton de Wiart, född 31 januari 1869 i Bryssel, död 6 maj 1951, var en belgisk politiker.
Carton de Wiart blev juris doktor efter studier i Bryssel och Paris, var därefter praktiserande advokat i Bryssel och blev 1896 en av denna stads representanter i deputeradekammaren, där han länge var en bland det klerikala partiets ledande män. Han var 1912-1918 justitieminister i Charles de Broquevilles ministär och 20 november 1920-16 december 1921 premiärminister och inrikesminister i spetsen för en koalitionsministär bestående av klerikaler, liberaler och socialister.
Carton de Wiart var belgisk delegat vid Nationernas förbund från 1928 till 1935, och socialminister 1932 till 1934. Efter den tyska invasionen av Belgien i maj 1940 följde han den belgiska regeringen i exil till London. Han ingick återigen i regeringen som justitieminister en kort period 1950.
Bland Carton de Wiarts skrifter kan nämnas La lutte contre l'alcoolisme en Belgique (1898), Les mesures protectrices de la petite propriété (1899), den historiska romanen La cité ardente (1907), La Belgique en terre d’asile (1915) och The way of honour (1918).
|