I den här artikeln kommer vi att på djupet utforska ämnet Léon Delacroix, ett ämne av stor relevans i dagens samhälle. Från dess ursprung till dess inverkan idag kommer vi att fördjupa oss i olika aspekter relaterade till Léon Delacroix för att erbjuda ett komplett och berikande perspektiv. Utefter dessa linjer kommer vi att analysera dess inflytande inom olika områden, dess utveckling över tid och de olika perspektiv som finns kring Léon Delacroix. Vidare kommer vi att undersöka de implikationer som Léon Delacroix har i vårt dagliga liv och i framtiden, och lyfta fram dess betydelse i det aktuella sammanhanget. Med den här artikeln vill vi ge en bred och detaljerad översikt av Léon Delacroix som kommer att vara av intresse för alla typer av läsare.
Léon Delacroix | |
![]() | |
Född | 27 december 1867[1] Saint-Josse-ten-Noode, Belgien |
---|---|
Död | 15 oktober 1929[1] (61 år) Baden-Baden[2] |
Medborgare i | Belgien |
Utbildad vid | Université libre de Bruxelles Université libre de Bruxelles (1834-1969) ![]() |
Sysselsättning | Politiker, advokat, jurist, domare |
Befattning | |
Ledamot av Belgiens representantkammare Belgiens premiärminister (1918–1920) Belgiens utrikesminister (1920–1920) | |
Politiskt parti | |
Konfessionella katolska partiet | |
Utmärkelser | |
Statsminister i Belgien (1920)[3] Storkorsriddare av Sankt Mauritius och Sankt Lazarusorden Preussiska Kronorden Storkorset av Karl III:s orden Uppgående solens orden, första klass Storofficer av Leopoldsorden Riddare med storkors av Bathorden Storkorset av Ekkronans orden Storkors av Hederslegionen | |
Redigera Wikidata |
Léon Delacroix, född 27 december 1867 i Saint-Josse-ten-Noode, död 15 oktober 1929 i Baden-Baden, var en belgisk politiker.[4]
Delacroix var advokat i Bryssel och katolsk högerman samt blev i november 1918 Belgiens premiärminister och finansminister i den efter första världskrigets slut bildade koalitionsministären av klerikaler, liberaler och socialdemokrater. Genom en klok handels- och finanspolitik gjorde han stora insatser för Belgiens återuppbyggande efter kriget. Han genomförde även en genomgripande rösträttsreform i april 1919. Efter nyvalen till parlamentet i november 1919 kvarstod han i spetsen för den rekonstruerade ministären, som avgick i oktober 1920 till följd av inre konflikter på grund av ett beslut att ej låta för Polen i dess krig mot Ryssland avsedd ammunition passera Antwerpens hamn. Beslutet fattades mot utrikesministern Paul Hymans vilja. Delacroix presiderade i juli 1920 vid de allierades konferens i Spa med tyska regeringens ombud och var från 1921 Belgiens representant i den enligt Versaillesfördraget tillsatta Skadeståndskommissionen.
|