Harpyor
Den här artikeln kommer att ta upp ämnet Harpyor, som har skapat stort intresse och debatt inom olika områden. Harpyor är ett ämne som har fångat experternas och allmänhetens uppmärksamhet på grund av dess relevans i det aktuella sammanhanget. Med tiden har Harpyor varit föremål för studier, analys och divergerande åsikter, vilket har berikat diskussionen kring detta ämne. I dessa rader strävar vi efter att erbjuda en panoramisk och detaljerad bild av Harpyor, med syftet att ge en bredare och djupare förståelse av dess betydelse, implikationer och möjliga lösningar.
Harpyor är i grekisk mytologi mytiska andeväsen eller vindandar. De är ursprungligen framställda som bevingade kvinnor, senare rovfåglar med kvinnohuvud.
Åt en av dem (med hästgestalt) ger Homeros namnet Podarge (den snabbfotade). Hos Hesiodos är antalet bestämt till två med namnen Aëllo (stormvind) och Okypete (den snabbflygande). Senare grekiska skalder har givit dem andra namn, och hos Vergilius heter den förnämsta av dem Celæno (grek. Kelainó). De är döttrar av Thaumas och Elektra, systrar till Iris, bevingade och snabbare än vinden. Personer, som spårlöst försvunnit, sades vara bortrövade av harpyorna. Sedermera övergick de till ett slags ondskefulla straffgudomligheter och fick en gestalt som motsvarade detta. Det berömda gravmonumentet vid Xanthos i Lykien återger flera bilder (numera i British museum) av harpyor i färd med att bortröva människor.
I argonautsagan uppträder de som den blinde trakiske konungen Fineus’ plågoandar, vilka rövar bort och smutsar ned hans mat med avföring, till dess de slutligen förjagas av de bevingade Boreassönerna Kalaïs och Zetes.
Se även
Referenser
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Harpyor, 1904–1926.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Harpyor.
| ||||||||||||||||||||||||||||||
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||