I den här artikeln kommer vi att på djupet utforska ämnet Hans E. Kinck och dess implikationer i dagens samhälle. Från dess ursprung till dess inverkan på olika områden i det dagliga livet har Hans E. Kinck fångat uppmärksamheten hos forskare, experter och människor i alla åldrar. Genom en detaljerad analys kommer vi att ta upp de olika aspekterna kring Hans E. Kinck, från dess historiska relevans till dess inflytande på den samtida kulturen. På samma sätt kommer vi att undersöka de olika perspektiven som finns kring Hans E. Kinck, och erbjuda en heltäckande vision som låter läsaren förstå vikten och komplexiteten i detta ämne som är så relevant idag.
Hans E. Kinck | |
![]() | |
Född | 11 oktober 1865[1][2][3] Øksfjord, Norge |
---|---|
Död | 13 oktober 1926[1][2][3] (61 år) Oslo |
Medborgare i | Norge |
Sysselsättning | Språkvetare, poet, dramatiker, författare, filolog |
Maka | Minda Ramm (g. 1893–)[4] |
Föräldrar | Otto Theodor Kinck |
Utmärkelser | |
Fridtjof Nansens belønning for fremragende forskning, historisk-filosofiska klassen (1917) | |
Redigera Wikidata |
Hans Ernst Kinck, född den 11 oktober 1865 i Øksfjord, död den 13 oktober 1926 i Oslo, var en norsk författare och filolog. Han skrev romaner, noveller, dramer och essäer.
Kinck föddes i Øksfjord, där hans far var provinsialläkare, och växte upp i Trøndelag, Setesdalen och Hardanger. Han studerade filologi och tog ämbetsexamen 1890. Han gifte sig 1893 med Minda Ramm.
Kinck skrev om de instängda krafterna. Personerna i hans noveller lider ofta av ensamhet och ett instängt begär efter samhörighet med andra människor. Tre av novellerna är filmatiserade som Flaggermusvinger (1992).
Hans romantrilogi Sneskavlen brast (1918–1919) behandlar brytningen mellan bonde- och ämbetsmannakulturen. [5]