I dagens värld har HD 120642 blivit ett ämne för stort intresse och debatt. Med sina olika aspekter och förgreningar har HD 120642 lyckats fånga uppmärksamheten hos experter och allmänheten. Från dess ursprung till dess implikationer i det moderna samhället har HD 120642 markerat ett före och efter på olika områden. Genom den här artikeln kommer vi att utforska de olika aspekterna av HD 120642, fördjupa oss i dess orsaker, effekter och möjliga lösningar. Utan tvekan representerar HD 120642 en utmaning för mänskligheten, men också en möjlighet att reflektera och söka alternativ som bidrar till dess förståelse och eventuella lösning.
HD 120642 | |
![]() | |
Observationsdata Epok: J2000.0 | |
---|---|
Stjärnbild | Kentauren |
Rektascension | 13t 52m 04,86231 s[1] |
Deklination | -52° 48′ 41,5063″[1] |
Skenbar magnitud () | +5,26 (v)[2] |
Stjärntyp | |
Spektraltyp | B9 V + F0 Vn[3][4] |
B–V | -0,084 ± 0,003[2] |
Astrometri | |
Radialhastighet () | +27,0 ± 4,2[2] km/s |
Egenrörelse (µ) | RA: -38,997[1] mas/år Dek.: -26,83[1] mas/år |
Parallax () | 10,7449 ± 0,0882[1] |
Avstånd | 304 ± 2 lå (93,1 ± 0,8 pc) |
Absolut magnitud () | +0,76[2] |
Detaljer | |
Massa | 3,04[5] M☉ |
Radie | 2,458[5] R☉ |
Luminositet | 70,18[2] L☉ |
Temperatur | 13 032 ± 443[6] K |
Vinkelhastighet | 205[6] km/s |
Ålder | 66[6] miljoner år |
Andra beteckningar | |
N Centauri, CCDM J13521-5249A, CEL 4283, CPD-52 6787, GSC 08664-00669, HIC 67703, HIP 67703, HR 5207, 2MASS J13520486-5248414, PLX 3159, PPM 342330, SAO 241239, TYC 8664-669-1, uvby98 100120642 A, WDS J13521-5249A, Gaia EDR3 6065984557860591360, Gaia DR2 6065984557860591360 [7][8] |
HD 120642 ( eller HR 5207) är en dubbelstjärna[9] i den mellersta delen av stjärnbilden Kentauren som också har Bayer-beteckningen N Centauri. Den har en skenbar magnitud av ca 5,26[2] och är svagt synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallax enligt Gaia Data Release 2 på ca 10,7[1] mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 304 ljusår (ca 93 parsek) från solen. Den rör sig bort från solen med en heliocentrisk radialhastighet på ca 27 km/s.[2] Stjärnan ingår troligen i rörelsgruppen Sco OB2.[10]
Primärstjärnan HD 120642 är en blå till vit stjärna i huvudserien av spektralklass B9 V.[3] Den har en massa som är ca 3[5] solmassor, en radie som är ca 2,5[5] solradier och har ca 70 gånger solens utstrålning av energi[2] från dess fotosfär vid en effektiv temperatur av ca 13 000 K.[6]
Stjärnans natur av dubbelstjärna upptäcktes av den tyska astronomen Karl Rümker 1835. År 2016 låg följeslagaren med en vinkelseparation på 18,5 bågsekunder vid en positionsvinkel av 289° från primärstjärnan.[11] De bildar ett samrörligt par med en projicerad separation på 1 566 AE.[12] Följeslagare HD 120641 är en stjärna i huvudserien av spektralklass av F0 Vn, där suffixet 'n' anger att metallabsorptionslinjerna i dess spektrum är ovanligt breda ("nebulösa") vilket tyder på snabb rotation.[3][4] Den har en massa som är ca 1,5[13] solmassor, en radie som är ca 1,6[13] solradier och har ca 6 gånger solens utstrålning av energi[14] från dess fotosfär vid en effektiv temperatur av ca 7 400 K.[14]
Baserat på avvikelser i mätningarna av egenrörelse finns det antydningar om en tredje stjärna i konstellationen.[9]