Gyllenhierta
I dagens värld är Gyllenhierta ett ämne som har väckt stort intresse och debatt i samhället. Med teknologins framsteg och globaliseringen har Gyllenhierta blivit ett nyckelelement som genomsyrar olika sfärer i det dagliga livet. Från politik till populärkultur har Gyllenhierta satt en outplånlig prägel på den moderna världen. I den här artikeln kommer vi att utforska de olika aspekterna av Gyllenhierta och hur det har påverkat livet för människor runt om i världen. Från dess påverkan på ekonomin till dess påverkan på miljön är Gyllenhierta ett ämne som förtjänar att analyseras och diskuteras på djupet.
| Gyllenhierta | |
 | |
| Ursprung | Egentliga Finland |
|---|---|
| Stamfar | Nils Svensson |
| Adlad | Okänt |
 Sveriges riddarhus | |
| Introducerad | 1625 |
| Grad | Adlig ätt nr 40 |
| † Utslocknad i Sverige | |
| Utslocknad | Svärds- och spinnsidan |
| Svärdssidan | Slutet av 1600-talet |
| Spinnsidan | Omkring 1725 |
Gyllenhierta är en utslocknad finlandssvensk adelsätt med egendomar och bosättning i landskapet Egentliga Finland.
Historik
Enligt en obestyrkt tradition skall ätten ha samma ursprung som ätterna Giertta, Hierta, och Sabelhierta. Den anges vara "urgammal", men den förste med känt namn var Nils Svensson till Hevonpää (Viksberg) i Pemars socken, som avled omkring 1565. Den utslocknade under något av 1600-talets tre sista decennier.[1][2]
Släkten förde ursprungligen ett vapen med ett rött hjärta omkransat av gyllne eldsflammor. Vid Riddarhusets nyorganisering introducerades den med nummer 4 med namnet Hierta af Hevonpää, och färgen på hjärtat ändrades från rött till guld. Senare ändrades namnet till Gyllenhierta och ättnumret till 40. I en variant av vapnet var eldsflammorna målade som en rosenkrans, vilket fick en gren av ätten att kalla sig Rosencrantz efter deras tolkning av vapnet.[1]
Ättens manliga medlemmar var yrkesverksamma som militärer, flera som ryttmästare och två som majorer i kavalleriet. En person som bröt med traditionen var Christer Nilsson Rosencrantz (1608–1669). Efter en militär karriär med ryttmästargrad som slutpunkt blev han 1635 assessor vid Åbo hovrätt och 1655 häradshövding i Sääksmäki härad. Vid riksdagen 1668 bestreds hans rätt till namnet Rosencrantz av Leonard (eller Lennart) Gustaf Rosencrantz från Rosencrantz-ätten med nummer 197.[3]
När Christer Nilsson Rosencrantz dog året efter, var hans ogifte son Nils Rosencrantz ende kvarvarande manige medlem av släkten. Denne led av spetälska och skulle enligt ett beslut 1670 placeras på Själö hospital i Åbolands skärgård. Man antar att beslutet genomfördes, och att ätten Gyllenhierta utslocknade på svärdssidan med Nils Rosencrantz död något av de påföljande decennierna.[1]
Källor
- ^ Gyllenhierta nr 40 på Adelsvapen-wiki. Återger text från Gustaf Elgenstierna:Den introducerade svenska adelns ättartavlor 1925–1936.
- ^ Adel. ätten Gyllenhjerta, N:o 40, †. i Gabriel Anrep: Svenska adelns ättar-taflor 1858–1864.
- ^ Rosencrantz af Granhammar nr 1977 på Adelsvapen-wiki. TAB 2: Lennart Gustaf (1630-talet 1672), var ättens siste manlige medlem.