Gerda Strömberg
I dagens artikel ska vi fördjupa oss i den spännande världen av Gerda Strömberg. Under de kommande raderna kommer vi att grundligt utforska alla aspekter och aspekter relaterade till Gerda Strömberg, från dess historia och ursprung, genom dess relevans idag, till dess möjliga framtida implikationer. Gerda Strömberg är ett ämne av stort intresse och relevans, som har fångat uppmärksamheten hos människor runt om i världen. Därför är det avgörande att till fullo förstå alla aspekter relaterade till Gerda Strömberg, för att kunna uppskatta dess betydelse och potentiella inverkan på våra liv.
| Gerda Strömberg | |
 | |
| Född | 25 januari 1879[1] Nottebäck med Granhults församling[1], Sverige |
|---|---|
| Död | 16 februari 1960[1] (81 år) Växjö församling[1], Sverige |
| Medborgare i | Sverige[2] |
| Sysselsättning | Formgivare[1] |
| Make | Edvard Strömberg |
| Utmärkelser | |
| Vasamedaljen | |
| Redigera Wikidata | |
Gerda Helga Elisabeth Strömberg, född Svensson 25 januari 1879 i Nottebäcks socken, Kronobergs län, död 16 februari 1960 i Växjö, var en svensk glaskonstnär.[3]
Biografi
Gerda Strömberg var dotter till brukspatronen på Klavreströms bruk Nils Svensson och Hulda Pettersson. Hon gifte sig 1903 med glasteknikern Edvard Strömberg,[3][4] som då var hyttmästare vid Kosta glasbruk och som samma år övertog Sandviks glasbruk. Det var på Sandvik som Gerda Strömberg inledde sitt arbete som glasformgivare. Senare kom hon att vara verksam på Orrefors glasbruk, där hennes make var chef 1918–27, samt på Eda glasbruk, där han var disponent 1927–35. Det var under den sistnämnda perioden som hennes verk började ställas ut: på en utställning i Jönköping och en på NK i Stockholm, båda 1928, samt på Stockholmsutställningen 1930.
Edvard Strömberg övertog 1933 Lindefors glasbruk som kom att bli känt som Strömbergshyttan. Där tillbringade Gerda Strömberg resten av sitt yrkesverksamma liv, fram till makens död 1946, då hon flyttade till Växjö. Under perioden på Strömbergshyttan skapade hon glaspjäser som karakteriserades av en enkel, enhetlig stil med sparsam ornamentering och svagt tonade färger. De mottogs positivt av kritiker både i Sverige och utomlands, och visades bland annat på världsutställningarna i Paris 1937 och i New York 1939, på Röhsska konstslöjdmuseet i Göteborg 1951, samt vid tre tillfällen – 1937, 1949 och 1954 – på Nationalmuseum i Stockholm.
Gerda Strömberg erhöll flera utmärkelser: Pro Patrias medalj 1934, Vasamedaljen 1939 och hedersdiplom vid Milanotriennalen 1951. Strömberg är representerad på Nationalmuseum[5], Röhsska museet[6], Prins Eugens Waldemarsudde, Smålands museum i Växjö, Metropolitan Museum of Art i New York, Museum of Modern Art i New York och på Victoria and Albert Museum[7] i London.
Källor
- Ingrid Rosén, Fem tidiga glaskonstnärinnor: Betzy Ählström, Anna Boberg, Gerda Strömberg, Monica Bratt, Tyra Lundgren (1993). Stockholm: Carlsson. sid. 42-51. Libris 7666237. ISBN 91-7798-674-1
- Roosval Johnny, Lilja Gösta, red (1967). Svenskt konstnärslexikon: tiotusen svenska konstnärers liv och verk. 5, Sallinen-Övrabymästaren. Malmö: Allhem. sid. 296-297. Libris 8390298
Noter
- ^ Svenskt kvinnobiografiskt lexikon-id: GerdaHelgaElisabethStromberg, läst: 29 augusti 2021.
- ^ Museum of Modern Arts webbsamling, MoMA konstnärs-ID: 5694, läs online, läst: 4 december 2019.
- ^ Sveriges Dödbok 1901–2009, DVD-ROM, Version 5.00, Sveriges Släktforskarförbund (2010).
- ^ STRÖMBERG, Edvard Johannes, Disponent, Hovmantorp i Vem är vem inom handel och industri? 1944–1945 / s 481.
- ^ ”Verk av Gerda Strömberg i Nationalmuseums samlingar”. http://collection.nationalmuseum.se/eMuseumPlus?service=ExternalInterface&module=artist&objectId=2974&viewType=detailView. Läst 28 juli 2016.
- ^ ”Röhsska museet”. Arkiverad från originalet den 13 april 2017. https://web.archive.org/web/20170413154150/http://emp-web-35.zetcom.ch/eMuseumPlus?service=ExternalInterface&module=collection&objectId=22831&viewType=detailView. Läst 13 april 2017.
- ^ Victoria and Albert Museum
|