I dagens värld har Gökboet (film) blivit ett ämne av stor betydelse och intresse för en mängd olika människor och sektorer. Från dess ursprung till dess inflytande på dagens samhälle fortsätter Gökboet (film) att vara ett relevant ämne som väcker debatt och reflektion. I den här artikeln kommer vi att utforska de olika aspekterna av Gökboet (film), och analysera dess implikationer och effekter inom olika områden. Från dess historiska ursprung till dess nuvarande relevans har Gökboet (film) blivit ett ämne av intresse som förtjänar att studeras och förstås för att bättre förstå världen omkring oss.
Gökboet (originaltitel: One Flew Over the Cuckoo's Nest) är en amerikansk dramafilm från 1975 i regi av Miloš Forman, baserad på romanen Gökboet från 1962 av Ken Kesey.[5] I huvudrollerna ses Jack Nicholson, Louise Fletcher, William Redfield, Will Sampson och Brad Dourif.
Randle Patrick McMurphy (Jack Nicholson) tror att han kan komma ifrån det hårda arbetet i fängelset genom att spela galen. När han hamnar på ett mentalsjukhus försöker han liva upp stämningen genom att spela kort och basket med de andra patienterna. Sådana påhitt tycker inte Syster Ratched (Louise Fletcher) om och det hela utvecklas till ett katt-och-råttaspel mellan McMurphy och Syster Ratched där den ena ständigt försöker övervinna den andra.
Filmen hade svensk premiär 26 februari 1976 på biografen Cinema i Stockholm. Samma dag visades den även på Victoria i Stockholm och Royal i Göteborg.[7]
I Sverige gick filmen i över 10 år, det vill säga till vintern 1986/1987 på biograferna i Stockholm, vilket är ett svenskt rekord.
Ken Kesey, författaren av förlagan, tyckte så illa om manuskriptet till filmen att han vägrade se den. Han ville att Hövding Bromden skulle vara berättare, precis som i boken.[8]
Gökboet var den andra[a] filmen att vinna alla stora Oscarstatyetter; Bästa manliga huvudroll (Jack Nicholson), Bästa kvinnliga huvudroll (Louise Fletcher), Bästa regi, Bästa film och Bästa filmmanus.[5]
Fotografen Mary Ellen Mark var stillbildsfotograf på inspelningen. Hon gav 1979 ut en reportagebok, Ward 81, om Oregon State Hospital där filmen spelades in.
|
|
|
|