Friedrich Hausmann

I den här artikeln kommer vi att på djupet utforska den fascinerande världen av Friedrich Hausmann. Från dess ursprung till dess nuvarande utveckling kommer vi att upptäcka alla aspekter och aspekter som gör Friedrich Hausmann till ett så spännande och relevant ämne idag. Vi kommer att analysera dess inverkan på olika områden, såväl som dess sociala, kulturella och ekonomiska konsekvenser. Med hjälp av experter och pålitliga källor kommer vi att ta en titt på dess inflytande på den moderna världen och hur det har format hur vi ser och förstår Friedrich Hausmann. Förbered dig på att fördjupas i en resa som kommer att ge dig en ny förståelse och uppskattning för detta spännande ämne.

Friedrich Hausmann.

Johann Friedrich Ludwig Hausmann, född 22 februari 1782 i Hannover, död 26 december 1859 i Göttingen, var en tysk mineralog.

Hausmann utbildades i Göttingen där han blev filosofie doktor. Efter att ha gjort geologiska undersökningresor till Danmark, Norge och Sverige under 1807, blev han två år senare placerad på den tyska regeringens gruvdepartement i Westfalen, och han etablerade även en gruvskola i Clausthal-Zellerfeld i bergskedjan Harz.

Under 1811 blev han utnämnd till professor i teknologi och bergsbruk, och senare i geologi och mineralogi vid Göttingens universitet, en tjänst som han innehade till strax innan sin död 1859. Hausmann var också sekreterare vid den kungliga vetenskapsakademin i Göttingen.

Hausmann publicerade observationer om geologi och mineralogi i Spanien och Italien och i Central- och Nordeuropa; han skrev om gips, pyrit, fältspat, magmatisk bergarter, kordierit samt allmänt om vulkaniska stenar och han ägnade sig särskilt åt kristaller bildade i metallurgiska processer.

Hausmann invaldes 1813 som utländsk ledamot nummer 213 av svenska Kungliga Vetenskapsakademien.

Från sin resa i skandiniavien utgav han Reise durch Skandinavien in den Jahren 1806 und 1807. Hausmann anslöt sig ursprungligen till Abraham Gottlob Werners neptunism men övergick i sitt arbete Ueber die Bildong des Harzgebirges (1842) till plutonismen.[1]

Noter

  1. ^ Carlquist, Gunnar (red.) (1932). Svensk uppslagsbok. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB:s förlag, band 12 s. 774.

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia.,