Idag är Everestbjörk ett ämne av stor relevans och intresse i dagens samhälle. Fler och fler människor engagerar sig och oroar sig för Everestbjörk, söker information, åsikter och råd om det. I den här artikeln kommer vi att utforska ämnet Everestbjörk på djupet, analysera dess olika aspekter och erbjuda ett heltäckande tillvägagångssätt som gör det möjligt för läsare att bättre förstå dess betydelse och konsekvenser. Från dess ursprung till dess genomslag idag är Everestbjörk ett ämne som inte lämnar någon oberörd, och genom denna artikel hoppas vi kunna ge en bred och detaljerad vision som hjälper till att berika kunskapen och förståelsen för detta ämne.
Everestbjörk Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
![]() | |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Växter Plantae |
Division | Kärlväxter Tracheophyta |
Klass | Tvåhjärtbladiga blomväxter Magnoliopsida |
Ordning | Bokordningen Fagales |
Familj | Björkväxter Betulaceae |
Släkte | Björkar Betula |
Art | Everestbjörk |
Vetenskapligt namn | |
§ Betula utilis | |
Auktor | D.Don, 1825 |
Synonymer | |
Betula utilis var. typica |
Everestbjörk (Betula utilis)[2] är en art i björksläktet som beskrevs av den skotske botanikern David Don 1825[3]. Betula utilis ingår i familjen björkväxter.[4][5] Arten kallas också Himalayabjörk och växer i Himalaya på upp till 4500 meters höjd över havet.
Arten förekommer från Afghanistan till Kina.[4]
Everstbjörk är för sin region ett stort träd med äggformade, spetsiga blad ojämnt sågtandade, håriga på båda sidor och på kvistarna, med rundad bas och gråaktiga på undersidan.[3]
Everestbjörken har ett vidsträckt utbredningsområde i tempererade områden i Asien. I Kina återfinns arten i norra, centrala och sydöstra regioner samt i Inre Mongoliet och Tibet. I Centralasien finns den i länder som Kazakstan, Kirgizistan, Tadzjikistan och Uzbekistan. Den växer också i västra Asien, särskilt i Afghanistan och med betydande populationer i östra och västra Himalaya, samt i Nepal och Pakistan.[6]
Nävern från everestbjörk (Betula utilis)[2] har i århundraden använts i Indien i stället för papper, särskilt i Kashmir-området. Användningen finns dokumenterad i text på 300- och 400-talet e. Kr. Nävern fortsatte att ha stor betydelse fram till 1500-talet när pappret introducerades av den indiske stormogulen Akbar den store.[7][8]
Nävern från everestbjörken används än idag i Indien och Nepal för att skriva heliga mantran.[7][9]
Artens trä brukas för olika delar av husbygget och grenarna används för mindre broar. Nävern och andra delar av barken har läkande egenskaper och de är vanligt förekommande i den traditionella asiatiska medicinen. Everestbjörkens löv ges som foder för nötkreatur.[1]
Lokalt (till exempel i delar av Pakistan) minskade beståndet betydligt på grund av trädfällning för de olika användningsområden. Allmänt är arten inte sällsynt och den har en större utbredning. IUCN listar Everestbjörken som livskraftig (LC).[1]
Arten delas in i följande underarter:[4]
|