Erich Deppner

Idag är Erich Deppner ett ämne av stor relevans och intresse för ett brett spektrum av människor. Från dess påverkan på samhället till dess påverkan på tekniken har Erich Deppner varit föremål för många forskning och diskussioner de senaste åren. Eftersom allmänhetens medvetenhet om Erich Deppner fortsätter att växa är det viktigt att analysera dess implikationer fullständigt och överväga potentiella långsiktiga konsekvenser. I den här artikeln kommer vi att utforska olika aspekter relaterade till Erich Deppner och dess inverkan på olika aspekter av det dagliga livet.

Erich Deppner
Wilhelm Harster, Karl Maria Demelhuber, Erich Deppner och Hanns Albin Rauter omkring 1942/1943.
Wilhelm Harster, Karl Maria Demelhuber, Erich Deppner och Hanns Albin Rauter omkring 1942/1943.
Sturmbannführer
Född8 augusti 1910
Neuhaldensleben, Provinsen Sachsen, Preussen, Kejsardömet Tyskland
Död13 december 2005 (95 år)
Anzing, Bayern, Tyskland
Inträdenovember 1933
Tjänstetid1933–1945
Befäl1) Kommendant i Westerbork
2) Chef för Gestapo i Haag

Erich Deppner, född 8 augusti 1910 i Neuhaldensleben, död 13 december 2005 i Anzing, var en tysk jurist och SS-Sturmbannführer. Under andra världskriget var han chef för Gestapo i Haag i det av Tyskland ockuperade Nederländerna. För en kort tid var han kommendant för koncentrationslägret i Westerbork.

Biografi

Deppner studerade rättsvetenskap vid universiteten i Marburg, München och Halle.

År 1940 knöts han till Reichssicherheitshauptamt, Tredje rikets säkerhets- och underrättelseministerium. I maj 1940 ockuperade Tyskland Nederländerna och Sicherheitspolizei (Sipo) och Sicherheitsdienst (SD) installerade sitt högkvarter i Haag. Deppner blev chef för avdelningen för bekämpning av politiska motståndare.[1] I april 1942 kallades Deppner till Hanns Albin Rauter, Högre SS- och polischef i Nederländerna. Denne gav Deppner i uppdrag att avrätta 65 sovjetiska krigsfångar som befann sig i ett transitläger i Amersfoort och Deppner rekryterade fyra SS-män till ett exekutionskommando.[2] Krigsfångarna fördes i lastbilar till ett skogsområde, där de vid en färdigställd grav sköts med nackskott. Deppner sköt några av fångarna själv.

I juli 1942 utnämndes Deppner till kommendant för koncentrationslägret i Westerbork.[1][3] Han var ansvarig för den första deportationen av nederländska judar från Westerbork till Auschwitz.[4]

Genom terror- och sabotagelagen, Niedermachungsbefehl, av den 30 juli 1944 underställdes inte motståndskämpar längre Wehrmacht utan avrättades omgående eller lämnades över SD. Deppler lät i augusti och september 1944 avrätta 450 nederländska motståndsmän och -kvinnor.

Deppner återvände till Tyskland i början av 1945 och sattes in i Wehrmacht. Han togs till fånga av Röda armén och tillbringade fem år som krigsfånge. Efter hemkomsten arbetade han för Organisation Gehlen, varur Bundesnachrichtendienst grundades 1956.

I januari 1964 ställdes Deppner inför rätta inför Landgericht München I. Han åtalades för avrättningen av de 65 sovjetiska krigsfångarna i Amersfoort i april 1942, men ansåg sig endast ha lytt Rauters order. Domstolen hade inte möjlighet att vederlägga Deppners utsagor, då Rauter hade avrättades 1949. Domstolen frikände Deppner.[1]

Referenser

Noter

  1. ^ Klee 2007, s. 105.
  2. ^ Rens 2013, s. 133.
  3. ^ Lozowick 2002, s. 153.
  4. ^ ”Westerbork” (på engelska). Yad Vashem The Holocaust Martyrs' and Heroes' Remembrance Authority. Arkiverad från originalet den 12 september 2014. https://www.webcitation.org/6SXSbepPF?url=http://www.yadvashem.org/yv/en/exhibitions/this_month/resources/westerbork.asp. Läst 12 september 2014. 

Tryckta källor

  • Klee, Ernst (2007) (på tyska). Das Personenlexikon zum Dritten Reich (2). Frankfurt am Main: Fischer Taschenbuch Verlag. ISBN 978-3-596-16048-8 
  • Lozowick, Yaacov (2002) (på engelska). Hitler's Bureaucrats: The Nazi Security Police and the Banality of Evil. London: Continuum. ISBN 0-8264-5711-8 
  • Rens, Herman van (2013) (på nederländska). Vervolgd in Limburg: Joden en Sinti in Nederlands-Limburg tijdens de Tweede Wereldoorlog. Hilversum: Uitgeverij Verloren. ISBN 978-90-870-4353-7 
  • Wildt, Michael (2002) (på tyska). Generation des Unbedingten: Das Führungskorps des Reichssicherheitshauptamtes. Hamburg: Hamburger Edition. ISBN 3-930908-75-1