Idag är Elin Klinga en mycket relevant fråga som berör ett stort antal människor runt om i världen. Med den ökade globaliseringen och sammankopplingen har Elin Klinga blivit ett ämne av allmänt intresse som inte lämnar någon oberörd. Från dess påverkan på samhället till dess konsekvenser på det personliga planet har Elin Klinga skapat en bred debatt och väckt intresset hos såväl experter som medborgare. I den här artikeln kommer vi att titta på olika aspekter av Elin Klinga och utforska dess implikationer i olika sammanhang.
Elin Klinga | |
![]() | |
Född | Elin Karin Klinga 13 augusti 1969 Katarina församling, Stockholm |
---|---|
Utbildad vid | Teaterhögskolan i Stockholm |
Aktiva år | 1976– |
Släktingar | Malin Ek (mor) Hans Klinga (far) Mats Ek (morbror) Niklas Ek (morbror) Anders Ek (morfar) Birgit Cullberg (mormor) |
IMDb SFDb |
Elin Karin Klinga, född 13 augusti 1969 i Stockholm, är en svensk skådespelare.
Elin Klinga är dotter till skådespelarna Hans Klinga och Malin Ek samt dotterdotter till skådespelaren Anders Ek och koreografen Birgit Cullberg.
Hon gick en dramakurs på Kulturama. Hon blev sedan antagen till Teaterhögskolan i Stockholm, där hon utbildades 1991–1994. Efter examen 1994 började Klinga på Dramaten i Stockholm, bland annat ett flertal pjäser regisserade av Ingmar Bergman: Yukio Mishimas Markisinnan de Sade, Euripides Backanterna, Witold Gombrowiczs Yvonne, P.O. Enquists Bildmakarna samt August Strindbergs Spöksonaten. Bland andra pjäser hon medverkat i kan nämnas Sarah Kanes Befriad, Strindbergs Befriad och Jonas Gardells Helvetet är minnet utan makt att förändra. Hon spelade titelrollen i Drottning Christina av guds nåde på Tidö slott sommaren 2004.
Hon hade också en roll i TV-serien Rapport till himlen och i filmen Glasblåsarns barn. Förutom skådespelandet ger hon också kurser i retorik. Våren 2008 medverkade Elin Klinga i den televiserade pjäsen Fordringsägare i rollen som Tekla, regi Thorsten Flinck.
I TV-programmet Pluras kök, som visades i april 2011, berättade Klinga att det var hon som inspirerat till låten Sarah av Mauro Scocco. I radioprogrammet P3 Populär sänt 20 maj 2011, bekräftade Scocco att det stämde.
|