I dagens värld har Edward Burne-Jones fått oöverträffad relevans. Oavsett om det är på ett personligt, professionellt eller socialt plan har Edward Burne-Jones blivit ett ämne för ständigt intresse och debatt. Dess inverkan sträcker sig från hur vi förhåller oss till andra till hur vi utför våra dagliga aktiviteter. I den här artikeln kommer vi att på djupet utforska betydelsen av Edward Burne-Jones och hur dess inflytande har medfört betydande förändringar i olika aspekter av våra liv. Från dess ursprung till dess framtida projektion kommer Edward Burne-Jones att fortsätta att vara ett ämne för studier och reflektion som förtjänar vår fulla uppmärksamhet.
Edward Burne-Jones | |
![]() | |
Född | 28 augusti 1833[1][2][3] Birmingham[4] |
---|---|
Död | 17 juni 1898[5][2][3] (64 år) London[4] |
Medborgare i | Förenade kungariket Storbritannien och Irland och Storbritannien[6] |
Utbildad vid | Exeter College King Edward's School Heatherley School of Fine Art ![]() |
Sysselsättning | Målare[7], ritare[8], bildkonstnär[9], illustratör[8], tecknare[7], formgivare[8], konstnär[6] |
Noterbara verk | The Beguiling of Merlin |
Maka | Georgiana Burne-Jones (g. 1860–)[10][11] |
Partner | Maria Zambaco[12][13] |
Barn | Philip, Sir, 2nd Bart. Burne-Jones (f. 1861)[14][10] Christopher Burne-Jones (f. 1864)[14][10] Margaret Mackail (f. 1866)[14][10] |
Föräldrar | Edward Richard Jones[10] Elizabeth Coley[10] |
Redigera Wikidata |
Sir Edward Coley Burne-Jones, född 28 augusti 1833 i Birmingham, död 17 juni 1898 i London, var en brittisk målare och illustratör som associerades med det prerafaelitiska brödraskapet.
Burne-Jones studerade teologi (ej avslutade) vid Exeter College i Oxford där han mötte William Morris. Han började måla under påverkan av Dante Gabriel Rossetti och förknippas med den andra "romantiska" fasen av prerafaelismen. Under resor i Italien 1859 och 1862 blev han starkt influerad av Sandro Botticelli och Andrea Mantegna.
Hos Burne-Jones saknas den kraftfullhet och de samhällsideal som utmärkte flera av prerafaeliterna. Hans mystiska romantiska och ohistoriska målningar med litterära motiv, främst tagna från den grekiska mytologin, Geoffrey Chaucer och Thomas Malory, representerade en drömvärld att fly till från 1800-talets industrialisering.
Burne-Jones arbetade i en dämpad färgskala och ett linjärt manér som bidrog till art nouveau. De förlagor till målade glasfönster och textilier, som han gjorde för sin vän William Morris och dennes företag Morrs & Co, utövade ett stort inflytande. Hans romantiska värld med teatraliskt allvarliga personer influerade såväl den brittiska esteticismen som den franska symbolismen.
Han gifte sig 1860 med konstnären Georgiana Burne-Jones (1840–1920) och de fick två barn: Philip (1861–1926) som också blev målare och Margaret (1866–1953). Burne-Jones hade också en stormig kärleksrelation med den grekisk-brittiska konstnären och modellen Maria Zambaco (1843–1914) under 1860-talet och som avbildades i hans konst även senare, till exempel i The Beguiling of Merlin (1874–1877).