I den här artikeln kommer vi att utforska ämnet Sandro Botticelli på djupet, analysera dess inverkan på dagens samhälle och dess relevans i olika sammanhang. Sedan dess uppkomst har Sandro Botticelli genererat en ständig debatt bland experter och den allmänna befolkningen, som försöker förstå dess betydelse i det dagliga livet. Under åren har Sandro Botticelli utvecklats och fått nya betydelser, vilket lett till ett ökat intresse från forskare och forskare i ämnet. I denna mening syftar den här artikeln till att ge en heltäckande bild av Sandro Botticelli, ta upp olika tillvägagångssätt och tillhandahålla värdefull information för dem som är intresserade av att utöka sin kunskap om detta ämne.
Sandro Botticelli | |
![]() | |
Födelsenamn | Alessandro di Mariano di Vanni Filipepi |
---|---|
Född | 1 mars 1445 Florens, Italien |
Död | 17 maj 1510 (65 år) Florens, Italien |
Begravningsplats | Ognissanti |
Andra namn | Sandro Botticelli, Il Botticello |
Konstnärskap | |
Fält | Målarkonst |
Utbildning | Filippo Lippi Andrea del Verrocchio |
Rörelse | Ungrenässansen |
Signatur | |
![]() | |
Redigera Wikidata (för vissa parametrar) |
Sandro Botticelli, född Alessandro di Mariano di Vanni Filipepi den 1 mars 1445 i Florens, Italien, död 17 maj 1510[1] i Florens, var en italiensk målare verksam under ungrenässansen (Quattrocento).
Botticelli var son till en garvare i Florens. Han gick först i guldsmedslära men övergick senare i målarlära hos Filippo Lippi och påverkades framför allt av Antonio del Pollaiuolo och Andrea del Verrocchio, och han tros en tid ha arbetat i den senares ateljé. Botticellis talang upptäcktes tidigt och 1472 valdes han in i stadens Lukasgille. På 1470-talet började han arbeta för familjen Medici och målade bland annat porträtt av Giuliano di Piero de' Medici. I hans Konungarnas tillbedjan som idag finns i Uffizierna i Florens, har flera av släktens medlemmar inlemmats.[2] Senare kom han att influeras av Domenico Ghirlandaio och Perugino. Botticelli fick även avgörande impulser från humanistkretsen kring den florentinske statsmannen Lorenzo de' Medici.
I början av 1480-talet vistades han i Rom, dit han kallats av påven Sixtus IV och utförde tre stora fresker i Sixtinska kapellet. Vid slutet av århundradet var han tillräckligt förmögen för att kunna driva en stor verkstad, men på grund av den revolution inom måleriet som Leonardo da Vinci och Michelangelo åstadkom, samt hans egen dåliga hälsa på äldre dagar, verkar hans popularitet ha sjunkit. Han förfalskades ofta efter sin död men imiterades sällan.
På 1490-talet drabbades Florens av en stark väckelse ledd av Girolamo Savonarola. Botticelli blev anhängare till Savonarola och kastade flera av sina mytologiska verk på fåfängligheternas bål i Florens. Efter denna tid blev hans konst ensidigt religiös. Av hans verk från denna tid märks Kristi begråtande i Alte Pinakothek i München. Botticelli utförde även på 1490-talet ett antal fantasifulla teckningar till Dantes Divina Commedia.[2].
Nedslagskratern Botticelli på planeten Merkurius är uppkallad efter honom.[3]
Botticellis mest berömda målningar med scener ur mytologins värld är Venus födelse, Våren, Pallas och kentauren samt Venus och Mars. Tankeväckande men rofyllda har de färgat uppfattningen om antiken ända sedan de utfördes. Tillsammans med madonnorna och stora, omfattande arbeten som till exempel Konungarnas tillbedjan, utgör de Botticellis mest karakteristiska konstverk.
Målningen Venus födelse skildrar hur Venus förs i land på ön Kythera på ett snäckskal av västanvinden Zefyros, beledsagad av växtlighetsgudinnan Chloris, medan jordnymfen Pomona möter henne på stranden med en blomsterdekorerad mantel.