I dagens värld har Drängsereds kyrka fått oöverträffad relevans. Med teknologins framsteg och globaliseringen har Drängsereds kyrka blivit ett ämne för intresse och diskussion överallt. Från sitt ursprung till sitt inflytande idag har Drängsereds kyrka spelat en grundläggande roll i människors liv och i samhällets utveckling. Under årens lopp har många studier och forskning utförts för att bättre förstå effekten av Drängsereds kyrka och dess implikationer inom olika områden. Därför är det viktigt att noggrant analysera Drängsereds kyrka och dess olika dimensioner, för att få en mer komplett och exakt vision om detta ämne.
Drängsereds kyrka | |
Kyrka | |
Sophia Magdalena kyrka
| |
Land | ![]() |
---|---|
Län | Halland |
Ort | Drängsered |
Trossamfund | Svenska kyrkan |
Stift | Göteborgs stift |
Församling | Torups församling |
Koordinater | 57°1′12.85″N 12°58′9.67″Ö / 57.0202361°N 12.9693528°Ö |
Material | Vitputsad gråsten, tornet av trä |
Invigd | 1785 |
Bebyggelse‐ registret |
21300000003603 |
Webbplats: Torups pastorat | |
Drängsereds kyrka, även Sofia Magdalena kyrka, är en kyrkobyggnad i Drängsered i Hylte kommun. Den tillhör sedan 2014 Torups församling (tidigare Drängsereds församling) i Göteborgs stift.
Kyrkplatsen har sannolikt medeltida ursprung. I dagens kyrka ingår murar av en äldre stenkyrka. Den uppfördes 1780-1783 och invigdes 30 januari 1785, då den fick namn efter Sveriges dåvarande drottning Sophia Magdalena. Den tidigare kyrkan var helgad åt den norske helgonkonungen Olav den helige. Sankt Olofs kyrko- och offerkälla ligger strax intill.
Byggnadsmaterialet är sten med planen rektangulärt långhus med tresidigt kor i öster. Kyrkans högaltare är placerat mot en träskärm med bakomliggande sakristia. Ett vidbyggt vapenhus av sten finns i väster, vilket uppfördes 1916 då det ersatte ett tidigare vapenhus av trä från 1882. Ett trätorn är tillbyggt över långhusets västgavel. Ingång finns i väster via vapenhuset samt mitt på långhusets nordsida. Kyrkans exteriör är i huvudsak bevarad från byggnadstiden. Utförda förändringar harmonierar med de ursprungliga byggnadskropparna. De vitputsade murarna genombryts av stickbågiga fönsteröppningar. Långhusets västgavel, liksom gaveltornet, är brädfodrat och vitmålat. Långhuset har ett brutet tak, valmat över den tresidiga östmuren. Tornet kröns av huv och lanternin. Kyrkorummet har vitputsade väggar och reveterat tunnvalv av trä.
Den nuvarande färgsättningen och fasta inredningen är framförallt resultat av en genomgripande in- och utvändig restaurering under ledning av Harald Wadsjö 1937. Sidpartierna av kyrkans innertak dekorerades 1953 av konstnären Erik Stenholm.
Huvudverk I | Svällverk II | Pedal | Koppel |
Rörflöjt 8´ | Gedakt 8´ | Subbas 16´ | I/P |
Principal 4´ | Spetsgamba 8´ | Principal 8´ | II/P |
Gedacktflöjt 4´ | Koppelflöjt 4´ | Blockflöjt 4´ | II/I |
Waldflöjt 2' | Principal 2' | Rauschkvint 2 chor | |
Mixtur 3 chor | Ters 1 3/5' | Fagott 16' | |
Regal 8' | Scharff 2 chor | ||
Crescendosvällare |
|