I den här artikeln kommer vi att utforska den fascinerande historien om Dolores Ibárruri, analysera dess utveckling över tid och dess relevans i det samtida samhället. Från dess ursprung till dess genomslag idag har Dolores Ibárruri spelat en avgörande roll inom olika områden och påverkat människor, samhällen och kulturer runt om i världen. Genom ett tvärvetenskapligt tillvägagångssätt kommer vi att undersöka höjdpunkterna i Dolores Ibárruri, från dess bidrag i det förflutna till dess framtida implikationer, och erbjuda ett heltäckande utseende som gör det möjligt för läsare att till fullo förstå vikten av Dolores Ibárruri idag.
Dolores Ibárruri | |
![]() Dolores Ibárruri, 1978. | |
Född | María de los Dolores Ibárruri y Gómez 9 december 1895[1][2][3] Gallarta[4], Spanien |
---|---|
Död | 12 november 1989[1][2][5] (93 år) Hospital Universitario Ramón y Cajal[6] |
Begravd | Cementerio Civil de Madrid kartor och Cementerio Civil de Madrid |
Andra namn | La Pasionaria[7] |
Medborgare i | Spanien och Sovjetunionen |
Utbildad vid | normalskola ![]() |
Sysselsättning | Politiker[8][9], journalist[9], aktivist |
Befattning | |
Ledamot av Cortes republicanas Andra spanska republikens tredje mandatperiod, Oviedo (1936–1939)[8] Generalsekretær i Partido Comunista de España (1942–1960) Ledamot av Spaniens kongress Spanska parlamentets konstituerande period, Asturien (1977–1979)[10] | |
Politiskt parti | |
Spaniens kommunistiska parti | |
Make | Julián Ruiz Gabiña (g. 1916–1933) |
Barn | 6 |
Utmärkelser | |
Leninorden Oktoberrevolutionsorden Socialistiska segerns orden Lenins fredspris Hedersdoktor vid Moskvauniversitetet | |
Namnteckning | |
![]() | |
Redigera Wikidata |
Isidora Dolores Ibárruri Gómez, även känd som La Pasionaria ("den passionerade"), född 9 december 1895 i Gallarta i nuvarande Abanto y Ciérvana-Abanto Zierbena, Biscaya, Baskien, död 12 november 1989 i Madrid, var en spansk politiker. Hon var Spaniens kommunistiska partis generalsekreterare mellan 1945 och 1960 och därefter dess ordförande fram till sin död.
Under det spanska inbördeskriget myntade Ibárruri i ett tal det klassiska slagordet No pasarán ("de ska inte passera"), vilket användes som den republikanska sidans stridsrop under kriget och därefter fått spridning som ett allmänt slagord mot fascism. Efter kriget gick Ibárruri i landsflykt till Moskva. Hon återvände 1977 då hon valdes in i parlamentet, Cortes Generales, i det första valet efter demokratins återinförande.
Asteroiden 1277 Dolores är uppkallad efter henne.[11]