I dagens värld har Den vite riddaren blivit ett ämne av allmänt intresse som täcker ett brett spektrum av aspekter. Från politik till teknik, kultur och samhälle har Den vite riddaren satt ett betydande spår inom vart och ett av dessa områden. Med ett genomslag som överskrider gränser och generationer har Den vite riddaren blivit en mötesplats för reflektion, debatt och handling. I den här artikeln kommer vi att utforska hur Den vite riddaren har påverkat och format olika aspekter av våra liv, samt vilka utmaningar och möjligheter det innebär för framtiden.
Den vite riddaren | |
Originaltitel | Den vite riddaren |
---|---|
Genre | Deckare, Kriminalare, Polisserie |
Regissör | Daniel Alfredson Harald Hamrell |
Manus | Jan Guillou Leif G.W. Persson |
Medverkande | Petra Nielsen Stig Engström Kelly Tainton |
Musik | Alfons Karabuda Jan Tolf |
Antal avsnitt | 4 |
Längd (per avsnitt) | 240 min totalt (60 min/avsnitt) |
Land | Sverige |
Språk | Svenska |
Produktion | |
Produktionsbolag | Sveriges Television |
Sändning | |
Originalvisning | 1994 |
Externa länkar | |
IMDb |
Den vite riddaren är en svensk miniserie skriven av Jan Guillou och Leif G.W. Persson med Petra Nielsen i huvudrollen som Anna Holt. Släpptes på DVD den 15 juni 2011.
Det är sommar och valkampanjen inför höstens riksdagsval är i full gång. Under en demonstration utanför Utrikesdepartementet på Gustaf Adolfs torg i Stockholm blir en ung svart polisman i piketen som kommenderats dit ihjälskjuten av en okänd gärningsman från Kungliga Operans tak. Efter hand då fler dåd med rasistiska förtecken inträffar, upptäcker poliserna Anna Holt och Bo Jarnebring att den skyldige verkar ha full insyn i utredningen.
Premiäravsnittet visades på Kanal 1 19 april 1994.
Serien är en crossover mellan flera olika fiktiva romanvärldar skapade av Jan Guillou och Leif GW Persson. Bland andra återkommer karaktärerna poliskommissarien Bo Jarnebring (från Persson) och journalisten Erik Ponti (från Guillou). En annan medverkande rollfigur från Guillou är högerpopulisten Erik Gyttorp, från Genombrottet, som i den här serien är partiledare för Ny demokrati.
Återigen travesterar manusförfattarna också verkliga personer, bland annat med de fiktiva polischeferna Erik Björnstedt (rikspolischef) och Henrik P. Näslund (polisöverintendent vid SÄPO), som förmodas ha de verkliga motsvarigheterna Björn Eriksson och P-G Näss som förlagor. Detta grepp, som synes vara en satirisk blinkning mot landets polisledning, var även mycket framträdande i Guillous romaner om Carl Hamilton.
|