Chaetodipus
Idag vill jag prata om Chaetodipus, ett ämne som har fått stor aktualitet på senare tid. Chaetodipus är ett tema som har fångat uppmärksamheten hos människor i alla åldrar, kön och nationaliteter, eftersom det har universell dragningskraft. Genom historien har Chaetodipus varit föremål för studier, debatt och kontroverser, men dess betydelse och inverkan är obestridlig. I den här artikeln kommer vi att utforska olika aspekter relaterade till Chaetodipus, från dess ursprung till dess inflytande på dagens samhälle. Jag hoppas att denna analys bidrar till att ge en bredare och djupare insikt om Chaetodipus och dess implikationer i vår värld.
| Chaetodipus | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Infraklass | Högre däggdjur Eutheria |
| Ordning | Gnagare Rodentia |
| Familj | Påsmöss Heteromyidae |
| Underfamilj | Perognathinae |
| Släkte | Chaetodipus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Chaetodipus | |
| Auktor | Merriam, 1889 |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Chaetodipus[1] är ett släkte av däggdjur. Chaetodipus ingår i familjen påsmöss.[1] Arterna lever i södra USA och i Mexiko.[2]
Beskrivning
Dessa gnagare når en kroppslängd (huvud och bål) av 8 till 13 cm och en svanslängd av 7,5 till 15 cm. Vikten ligger mellan 15 och 50 gram.[2] Pälsen har på ryggen en grå till gulbrun färg och buken är vitaktig. Håren liknar mer borstar och är inte lika mjuk som hos fickspringmöss (Perognathus), som tillhör samma underfamilj.[2]
I levnadssättet liknar arterna fickspringmöss men vissa arter har sina särdrag. Habitatet varierar därför mellan klippiga bergstrakter, gräsmarker, buskmarker och halvöknar. Liksom fickspringmöss håller de ingen vinterdvala men vid kallt väder faller de i ett stelt tillstånd (torpor). Födan utgörs av frön och andra växtdelar som individerna lagrar före vintern i boet.[2]
Varje djur bygger ett tunnelsystem som det försvarar mot artfränder. Vanligen sker parningen under våren men hos arter i varma regioner kan honor para sig hela året. I varma områden föds ofta mer än en kull per år. Dräktigheten varar 23 eller 24 och antalet ungar varierar mellan en och åtta, oftast fyra. Efter 3,5 veckor börjar ungdjur med fast föda. Den äldsta individen i fångenskap blev lite över 8 år gammal.[2]
De flesta arter är inte hotade i beståndet. IUCN listar Chaetodipus lineatus med kunskapsbrist (DD), Chaetodipus dalquesti som sårbar (VU), Chaetodipus goldmani som nära hotad (NT) och alla andra som livskraftig (LC).[3]
Systematik
Arter enligt Catalogue of Life[1]:
- Chaetodipus arenarius
- Chaetodipus artus
- Chaetodipus baileyi
- Chaetodipus californicus
- Chaetodipus eremicus
- Chaetodipus fallax
- Chaetodipus formosus
- Chaetodipus goldmani
- Chaetodipus hispidus
- Chaetodipus intermedius
- Chaetodipus lineatus
- Chaetodipus nelsoni
- Chaetodipus penicillatus
- Chaetodipus pernix
- Chaetodipus spinatus
Wilson & Reeder (2005) listar ytterligare 2 arter i släktet, Chaetodipus dalquesti och Chaetodipus rudinoris.[4]
Referenser
Noter
- ^ Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (18 april 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. Arkiverad från originalet den 18 juni 2012. https://web.archive.org/web/20120618223324/http://www.catalogueoflife.org/services/res/2011AC_26July.zip. Läst 24 september 2012.
- ^ Nowak, R. M. (1999) s.1323/24 Google books
- ^ Chaetodipus på IUCN:s rödlista, läst 18 juni 2013.
- ^ Wilson & Reeder, red (2005). ”Chaetodipus” (på engelska). Mammal Species of the World. Baltimore: Johns Hopkins University Press. ISBN 0-8018-8221-4
Tryckta källor
- Ronald M. Nowak (1999): Walker's Mammals of the World. Johns Hopkins University Press, ISBN 0-8018-5789-9
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Chaetodipus.
Wikispecies har information om Chaetodipus.
|