Carl Oberg | |
Carl Oberg (till höger) och Vichyregimens regeringschef Pierre Laval i Paris år 1943. | |
Obergruppenführer | |
---|---|
Född | 27 januari 1897 Hamburg, Kejsardömet Tyskland |
Död | 3 juni 1965 (68 år) Flensburg, Schleswig-Holstein, Västtyskland |
Inträde | 1932 |
Tjänstetid | 1932–1945 |
Befäl | 1) Polischef i Zwickau 2) SS- och polischef i distriktet Radom 3) Högre SS- och polischef i Frankrike |
Carl Albrecht Oberg, eller Karl Oberg, född 27 januari 1897 i Hamburg, död 3 juni 1965 i Flensburg, var en tysk SS-Obergruppenführer och general i polisen. Han var Högre SS- och polischef i det av Tyskland ockuperade Frankrike mellan 1942 och 1944.
Carl Oberg, vars far var barnläkare och professor i medicin, blev efter studentexamen soldat i första världskriget och fick löjtnants avsked. Efter kriget arbetade han som köpman, drev en tobaksaffär och var under en tid arbetslös. Han anslöt sig till högerextremistiska grupperingar och deltog 1920 i statskuppförsöket Kappkuppen. År 1931 gick han med i Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet (NSDAP) där han blev medarbetare till Heydrich. Som en av SS:s koordinatörer medverkande han i de långa knivarnas natt (tyska Röhm-Putsch) 1934, då SA:s ledning mördades. Carl Oberg steg i graderna inom SS och blev 1941 SS- och polischef (SS- und Polizeiführer) i distriktet Radom i Generalguvernementet. Redan ett år senare, 1942, utsågs han till Högre SS- och polischef (Höhere SS- und Polizeiführer) i det ockuperade Frankrike.
Oberg var en av de ansvariga för de systematiska arresteringarna av judar och deportationerna från Frankrike till tyska koncentrationsläger. Två omtalade massarresteringar av judar, räden i Marseille och Vélodrome d’hiver-räden, genomfördes under hans ledning i samarbete med den franska polisen och dess chef René Bousquet. Oberg fick öknamnet "Paris slaktare" (franska Le boucher de Paris).
År 1945 togs Oberg till fånga av amerikanska soldater i en by i Tyrolen och överfördes till Frankrike. Han dömdes till döden, ett straff som senare omvandlades till livstids fängelse. År 1962 släpptes han fri och avled tre år senare i Flensburg.
Datum | Tjänstegrad |
---|---|
1 juli 1933 | SS-Sturmführer |
25 september 1933 | SS-Obersturmführer |
7 mars 1934 | SS-Hauptsturmführer |
15 juni 1934 | SS-Sturmbannführer |
4 juli 1934 | SS-Obersturmbannführer |
20 april 1935 | SS-Standartenführer |
20 april 1939 | SS-Oberführer |
31 mars 1942 | Generalmajor i polisen |
20 april 1942 | SS-Brigadeführer |
20 april 1943 | SS-Gruppenführer och generallöjtnant i polisen |
1 augusti 1944 | SS-Obergruppenführer och general i polisen |
10 mars 1945 | General i Waffen-SS |