I den här artikeln kommer vi att utforska den fascinerande världen av Carl-Gustaf Kruuse af Verchou, ett ämne som har fångat många människors uppmärksamhet genom tiden. Från dess ursprung till dess inverkan på det moderna samhället har Carl-Gustaf Kruuse af Verchou satt en outplånlig prägel på olika aspekter av vårt dagliga liv. Genom detaljerad och insiktsfull analys kommer vi att upptäcka de många aspekterna av Carl-Gustaf Kruuse af Verchou och dess inflytande i olika sammanhang. Från dess relevans i historien till dess roll i den samtida kulturen kommer vi att ta upp ett brett spektrum av perspektiv som gör att vi bättre kan förstå vikten och relevansen av Carl-Gustaf Kruuse af Verchou i dagens värld. Gör dig redo att ge dig ut på en spännande resa genom djupet av Carl-Gustaf Kruuse af Verchou!
Carl-Gustaf Kruuse af Verchou | |
![]() Carl-Gustaf Kruuse i Prima ballerina 1935. | |
Född | Carl-Gustaf Kruuse af Verchou 3 januari 1912 Varberg, Halland, Sverige ![]() |
---|---|
Död | 22 augusti 1964 (52 år) Malmö, Skåne, Sverige ![]() |
Utbildning | Sven Tropps dansskola Kungliga Baletten |
Yrke/uppdrag | balettdansör, balettmästare, koreograf |
Maka | Marianne Aminoff (g. 1940–1941; skilda) Inga Berggren (g. 1953–1964; hans död) |
Carl-Gustaf Kruuse af Verchou, född 3 januari 1912 i Varberg, död 22 augusti 1964 i Malmö, var en svensk friherre, balettmästare och koreograf.
Kruuse af Verchou var son till friherre Vilhelm Kruuse af Verchou och hans första hustru Selma Amalia, född Samuelsson. Fadern arbetade som inspektor vid Linders trävaruexport i Varberg. Kruuse af Verchou började i sin ungdom som bland annat sjöman och kom att bli intresserad av den vid tiden så populära steppdansen, vilket gjorde att han sökte sig till balettmästaren Sven Tropps dansskola i Stockholm och fick sedan engagemang vid Casinoteatern. Då det vid denna tid rådde stor brist på manliga balettdansörer i Sverige gavs han 1932 rådet att i övre tonåren (ovanligt sent) söka sig till utbildning vid Kungliga Baletten, vilket han gjorde. Då han sågs som en stor talang antogs han snabbt och snabbutbildades, började medverka vid balettens uppsättningar redan 1934 och avancerade så snabbt som 1936 till premiärdansör och dansade ett stort antal stora roller, ofta i koreografi av Kungliga Balettens Julian Algo och George Gé.
1944 erbjöds han att bli balettchef (balettmästare) vid den helt nya Malmöbaletten vid dåvarande Malmö Stadsteater och bygga upp denna från grunden, vilket visade sig vara en krävande uppgift, men han kom att stanna där nästintill resten av sitt liv, i 18 år, då styrelsen bytte ut honom 1962. Under denna tid reste ensemblen på en rad gästspel och turnéer inom Sverige, i nordiska grannländer och Sovjetunionen och växte i skicklighet och betydelse.
Under tiden i Malmö skapade Kruuse flera egna balettverk (även för andra ensembler som Det Kongelige Teaters balett i Köpenhamn), såsom Att leva (1947), den burleska Kolingen (1948) efter Albert Engströms berättelse, Nordisk saga (1950) med musik av Ingvar Wieslander, liksom till Skymningslekar (1954) med libretto tillsammans med teaterns Ingmar Bergman samt Sonat (1961).
Han hade dessutom ett stort intresse av operett och musikal och skapade många uppmärksammade och originella dansnummer till ett flertal sådana produktioner, så eftertraktade att hans koreografi till och med såldes till ett flertal andra musikalscener (bland annat Oscarsteatern). Redan från start skapade han en intern balettskoledisciplin för dansarna med skiftande bakgrund och 1961 kompletterade han denna med Malmö Stadsteaters Balettelevskola för barn och unga vid teatern.
Han gjorde dessutom koreografi till tre långfilmer, två av Hasse Ekman och Povel Ramel, och medverkade också tillsammans med sin blivande hustru som dansare i Ingmar Bergmans film Kvinnors väntan (1952).
Han var gift första gången 1940–1941 med skådespelaren Marianne Aminoff och andra gången från 1953 med premiärdansösen i Malmö Inga Berggren.
I augusti 1964 blev han under en cykeltur påkörd av en lastbil och omkom omedelbart. Han är begravd på S:t Jörgens kyrkogård i Varberg.
Koreografi
Roll