I den här artikeln kommer vi att fördjupa oss i ämnet Brouwers fixpunktssats och utforska olika perspektiv och aspekter som hjälper oss att förstå dess inverkan och betydelse idag. Från dess ursprung till dess relevans inom olika områden har Brouwers fixpunktssats varit föremål för intresse och debatt av experter och allmänhet. Vi kommer att analysera dess utveckling över tid, liksom dess inflytande på samhället och dess relevans inom olika områden, för att kunna erbjuda en heltäckande och komplett vision av Brouwers fixpunktssats. Genom den här artikeln strävar vi efter att belysa detta ämne och ge en djup och belysande blick som gör att läsaren får större kunskap och förståelse om Brouwers fixpunktssats.
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2020-02) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Inom matematik är Brouwers fixpunktssats en sats gällande fixpunkter uppkallad efter matematikern L. E. J. Brouwer.
Brouwers fixpunktssats säger att varje kontinuerlig funktion från det slutna enhetsklotet för heltal n (enhetsklotet i ) till sig själv har minst en fixpunkt. Dvs, för funktioner existerar ett sådant att .
Egenskaperna som är inblandade i satsen (kontinuitet, fixpunkt) är invarianta under homeomorfier. Därför behöver inte definitionsmängden vara just enhetsklotet, utan något som är homoemorft med enhetsklotet går lika bra.
Om definitionsmängden för funktionen är ett öppet klot är satsen falsk, definitionsmängden måste alltså vara ett stängt klot.
Satsen var en av de tidiga resultaten för algebraisk topologi och är grunden för mer generella fixpunktssatser som är viktiga inom funktionalanalysen. Satsen bevisades för av Piers Bohl 1904, det allmänna fallet visades av Jacques Hadamard 1910 och av Brouwer 1912.