Braque du bourbonnais
Artikeln du ska läsa handlar om Braque du bourbonnais, ett ämne som har fångat många människors uppmärksamhet på senare tid. Braque du bourbonnais är ett ämne som har skapat debatt, intresse och nyfikenhet inom olika områden. Det har varit föremål för studier, kontroverser och spekulationer, och dess inverkan har varit betydande i dagens samhälle. I den här artikeln kommer vi att utforska olika aspekter relaterade till Braque du bourbonnais, från dess ursprung till dess möjliga konsekvenser. Vi kommer att analysera dess inflytande på populärkultur, politik, vetenskap och vardagsliv. Vi kommer också att undersöka olika perspektiv på Braque du bourbonnais, för att erbjuda en heltäckande och berikande vision av detta mycket relevanta ämne. Genom djup och detaljerad analys ska vi försöka belysa Braque du bourbonnais och dess betydelse i det aktuella scenariot.
| Braque du bourbonnais | |
 | |
| Rasgrupp (FCI) | Grupp 7, sektion 1 Kontinentala stående fågelhundar (av braquetyp) |
|---|---|
| Rasgrupp (SKK) | Grupp 7 Stående fågelhundar |
| Ursprungsland |  Frankrike |
| Rasklubb | svensk rasklubb saknas |
| Rasstandard | FCI 179  PDF |
| Mankhöjd | |
| Hund | 50–58 cm |
| Tik | 47–56 cm |
Braque du bourbonnais är en stående fågelhund från Frankrike. Den har sitt ursprung i regionen Bourgogne där den särskilt använts till jakt på vaktel.
Historia
Den italienske naturforskaren Ulisse Aldrovandi nämner i sin naturalhistoria Historiam Naturalem som började utges 1599 en Canis Burbonensis (burgundisk hund).
Rasklubben bildades 1925. Den satte upp strikta krav på stubbsvans och syrenlila färg, vilket fick till följd att färre och färre hundar tilläts registreras. Under 1960-talet registrerades nästan inga alls.
År 1970 bestämde sig ett lag av uppfödare ledd av Michel Comte för att få rasen braque du bourbonnais att återuppstå. Tack vare en försiktig och effektiv avel, har de lyckats få tillbaka rasen, samtidigt som de samlat erfarenheter för att undvika att de tidigare misstagen görs om.[källa behövs]
Egenskaper
Braque du bourbonnais är en lugn och vänlig hund som är väldigt aktiv när den får jaga. Den har särskild förmåga att ändra jaktstil efter terräng och viltslag. Den kan följa doftspår men är mer benägen att gå på vittring i luften.
Utseende
Den är ovanligt kraftigt byggd för en stående fågelhund, med en kvadratisk kropp, bred front och rund skalle med en kraftfull nos. Vissa exemplar har naturlig stubbsvans, men det är inget krav. Rasen har en särpräglad skimmelfärg som skall täcka hela kroppen, små rödbruna eller orangegula fläckar på vit botten, intrycket har beskrivits som syrenlila. Endast öronen får ha större fläckar.
Referenser
Noter
Källor
- Renée Willes: All världens hundraser, Bromma 2003, ISBN 91-89090-79-9
- Carl-Johan Adlercreutz: Hundar i världen, Västerås 2006, ISBN 91-534-2870-6
- Bo Bengtson: All världens hundar, Stockholm 1995, ISBN 91-86448-34-X
- ”Braque du bourbonnais”. Fiche de race, Société centrale canine (SCC). Arkiverad från originalet. https://web.archive.org/web/20141019080636/http://www.scc.asso.fr/Fiches-et-standards-de-race?destination=detail&numero_scc_chien=202&pointeur=0. (franska)
- Den internationella standarden: ”Braque du bourbonnais”. Fédération Cynologique Internationale (FCI). Arkiverad från originalet. https://web.archive.org/web/20160308011352/http://www.skk.se/Global/Dokument/Rasstandarder/standard-braque-du-bourbonnais-fci179.pdf?epslanguage=sv.
PDF - ”Braque du bourbonnais”. Svenska Kennelklubben (SKK). Arkiverad från originalet. https://web.archive.org/web/20240718114508/https://www.skk.se/hundraser/braque-du-bourbonnais/.
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Braque du bourbonnais.- Club du Braque du Bourbonnais, Frankreike
| ||||||||||||||||||||
| |||||||||||||||||||||||