Bomullssvanskaniner

I den här artikeln kommer vi att utforska ämnet Bomullssvanskaniner från olika vinklar. Vi kommer att analysera dess inverkan på det nuvarande samhället, såväl som dess historiska relevans. Vi kommer också att undersöka de olika perspektiv som finns kring Bomullssvanskaniner, från expertutlåtanden till personliga erfarenheter. Genom denna analys kommer vi att försöka erbjuda en heltäckande bild av Bomullssvanskaniner och dess inflytande på olika aspekter av det dagliga livet. Dessutom kommer vi att utforska möjliga lösningar eller tillvägagångssätt för att ta itu med utmaningarna relaterade till Bomullssvanskaniner. Vi hoppas att denna artikel kommer att vara av intresse för dem som vill fördjupa sina kunskaper om Bomullssvanskaniner och dess implikationer i det samtida samhället.

Bomullssvanskaniner
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
OrdningHardjur
Lagomorpha
FamiljHarar och kaniner
Leporidae
SläkteBomullssvanskaniner
Sylvilagus
Vetenskapligt namn
§ Sylvilagus
AuktorGray, 1867
Arter
Se text
Hitta fler artiklar om djur med

Bomullssvanskaniner (Sylvilagus) är ett släkte i familjen harar och kaniner (Leporidae). Släktet omfattar 13–16 arter som alla lever på den amerikanska kontinenten, från södra Kanada till norra Argentina.

Utseende

Bomullssvanskaniner har fått sitt namn från sina kännetecknande svansar. Svansen är hos de flesta arter brun på övre delen och vit på undre delen. Även kroppen är på ovansidan gråbrun eller rödbrun och på buken vit. Öronen är i jämförelse med andra harar inte särskilt långa. Kroppslängden är mellan 22 och 47 centimeter och de väger mellan 250 och 2 700 gram. Honorna är oftast lite större än hanarna.

Levnadssätt

Arter av detta släkte lever i många olika områden. Det finns bomullssvanskaniner som lever i sumpregioner och som dyker vid faror, arter som förekommer i skogar och buskland med bra förmåga att klättra i träd och arter som lever i öknar eller fjällområden. Dessa djur gräver inga egna gångsystem men utnyttjar den täta undervegetationen eller lyor av andra djur som gömställe. De flesta arter är aktiva vid skymningen eller under natten, men ibland påträffas de mitt på dagen. Bomullsvanskaniner lever mest ensamma och är aktiva året om.

Föda

Födan består av växter som förekommer i deras habitat. I tempererade områden äter de örter och gräs och i torra regioner även bark och kvistar.

Fortplantning

Parningstiden är beroende på klimatzonen. I norra USA ligger den mellan februari och september medan det i tropikerna inte finns några särskilda parningstider. Honorna föder i genomsnitt tre till fyra gånger per år och i undantagsfall upp till åtta gånger. Dräktighetens längd ligger mellan fyra och sex veckor. Oftast föds tre till sex ungar per kull, men ibland ända upp till tolv ungar. Ungarna är vid födseln nakna och blinda. Efter cirka fem dagar öppnar de ögonen och efter ungefär två veckor lämnar de boet för första gången. Efter fyra till fem veckor sluter honan att ge di. Medellivslängden i naturen uppskattas till 15 månader. Individer i fångenskap har blivit upp till nio år gamla.

Hot

Bomullssvanskaniner har flera fiender i naturen, till exempel prärievargar, rävar, mårdar, rovfåglar och ugglor. Även människan jagar dem för köttet, eller bara för nöjes skull och för att kaninerna förstör böndernas åkrar. Ett annat hot är förstörelsen av deras levnadsområde. Fyra arter listas av IUCN som sårbara eller hotade.

Arter

Sylvilagus audubonii

Undersläkten och arter enligt Mammal Species of the World (2005).[1]

  • Undersläkte Sylvilagus
  • Undersläkte Tapeti
    • Kärrkanin (Sylvilagus aquaticus) är väl anpassade till livet i vatten. De förekommer i sumpområden och blöta regioner i södra USA. De har mycket bra förmåga att simma.
    • Skogskanin (S. brasiliensis) förekommer från östra Mexiko till norra Argentina och föredrar regioner som är rik på skog. Denna art föder bara en gång per år och kullen omfattar oftast bara två ungdjur.
    • Träskkanin (S. palustris) liknar den förstnämnda arten i levnadssättet och förekommer vid USA:s sydöstra kustlinje.
    • Sylvilagus varynaensis
  • Undersläkte Microlagus
    • Buskkanin (S. bachmani), lever i västra USA och Baja California. Den föredrar regioner med många buskar och klättrar i dem. Är jämförelsevis små med gråaktig pälsfärg.
  • incertae sedis

Källor

Noter

  1. ^ Wilson & Reeder, red (2005). ”Genus Sylvilagus” (på engelska). Mammal Species of the World. Baltimore: Johns Hopkins University Press. ISBN 0-8018-8221-4 

Externa länkar