Idag är Blåsvala ett av de mest relevanta och viktigaste ämnena i samhället. Dess inflytande täcker olika områden, från politik till populärkultur. Blåsvala har varit föremål för debatt och diskussion genom historien, vilket väckt både passion och kontrovers. I den här artikeln kommer vi att utforska olika aspekter relaterade till Blåsvala, från dess påverkan på vardagen till dess relevans på den internationella arenan. Vi kommer att analysera hur Blåsvala har format vårt sätt att tänka och agera, samt dess roll i att forma världen idag. Genom denna utforskning kommer vi att försöka belysa ett ämne som fortsätter att vara relevant i det samtida samhället.
Blåsvala Status i världen: Sårbar[1] | |
![]() | |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Djur Animalia |
Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
Klass | Fåglar Aves |
Ordning | Tättingar Passeriformes |
Familj | Svalor Hirundinidae |
Släkte | Hirundo |
Art | Blåsvala H. atrocaerulea |
Vetenskapligt namn | |
§ Hirundo atrocaerulea | |
Auktor | Sundevall, 1850 |
![]() |
Blåsvala[2] (Hirundo atrocaerulea) är en utrotningshotad afrikansk fågel i familjen svalor.[3]
Blåsvalan är en mörk och liten svala med mycket förlängda yttre stjärtpennor, varvid dess kroppslängd kan uppgå till hela 25 cm. Fjäderdräkten verkar helsvart, men i solljus syns en djupblå metallisk anstrykning. Hona och ungfågel har kortare stjärtpennor. Liknande svartsvalan är mattsvart och har kortare, mindre kluven stjärt. Lätet beskrivs som ett "chip" eller "chip-chip", i spelflykt mer melodiskt "bee-bee-bee-bee".[1]
Blåsvalan förekommer i östra Sydafrika och västra Swaziland.[3] Vintertid flyttar den så långt norrut som till norra Kenya och södra Uganda.[3] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.
Blåsvalan tros ha en liten världspopulation på endast 1500–3000 vuxna individer och minskar dessutom i antal till följd av habitatförstörelse, både på häckplats och övervintringsområdena. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar den därför som starkt hotad.[1]
|