I den här artikeln ska vi utforska Beck – Spår i mörker och dess relevans i det aktuella sammanhanget. Beck – Spår i mörker har varit föremål för diskussion och studier inom olika områden, och är ett ämne av intresse för akademiker, yrkesverksamma och experter inom området. Under åren har Beck – Spår i mörker visat sig ha ett betydande inflytande på olika aspekter av det dagliga livet, från dess påverkan på samhället till dess roll i utvecklingen av ny teknik. Genom den här artikeln försöker vi analysera och förstå vikten av Beck – Spår i mörker, samt de implikationer det kan ha inom olika kunskapsområden.
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2021-02) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Beck – Spår i mörker | |
Genre | Thriller |
---|---|
Regissör | Morten Arnfred |
Producent | Lars Blomgren Thomas Lydholm |
Manus | Rolf Börjlind |
Skådespelare | Peter Haber Mikael Persbrandt Stina Rautelin |
Originalmusik | Ulf Dageby |
Fotograf | Eric Kress |
Premiär | 1997 |
Speltid | 90 min |
Land | ![]() ![]() ![]() ![]() |
Språk | Svenska |
Föregångare | The Money Man |
Uppföljare | Hämndens pris |
IMDb SFDb |
Beck – Spår i mörker är en svensk thrillerfilm från 1997. Detta är den åttonde och avslutande filmen i den första omgången med Peter Haber och Mikael Persbrandt i huvudrollerna.
Bestialiska mord begås på slumpvis utvalda passagerare i Stockholms tunnelbana. Martin Beck är tillsammans med sin kollega Lena Klingström på väg på fjällsemester, men blir mot sin vilja inkopplad på fallet. Med ett massivt tryck från såväl allmänheten som massmedia och överordnade inom polisen får Beck och hans grupp till slut en inblick i en fasansfull verklighet som man inte trodde existerade. Filmen är tillåten från 15 år.
Spår i mörker är känd som Sveriges första riktiga cyberpunk-film. Det rådde från början stor osäkerhet om filmen överhuvudtaget kunde spelas in, då SL först vägrade att släppa ned filmbolaget i tunnelbanan. Man befarade från SL:s sida att resenärerna skulle kunna skrämmas av tanken att alla ljusen i tunnelbanan kunde släckas (vilket de i praktiken inte kan). Filmteamet började undersöka möjligheten att spela in filmen på annat håll, men hittade ingen tunnelbana som var tillräckligt lik Stockholms tunnelbana. Villkoret för att man skulle få filma i tunnelbanan var att man fejkade vissa saker, till exempel att ljuset slocknar i hela tunnelbanan när strömmen går, vilket det inte gör i verkligheten. Filmen är inspelad i tunnlar och tunnelgångar runt om i Stockholm.
Tunnelbaneperrongen där gärningspersonerna grips i slutet av filmen ska föreställa Odenplan, men scenen spelades in på S:t Eriksplans tunnelbanestation.
I detta avsnitt:
|