Axel Lindegren
I dagens värld är Axel Lindegren ett ämne som har blivit allt mer relevant och har fångat uppmärksamheten hos ett brett spektrum av samhället. Sedan dess uppkomst har Axel Lindegren väckt debatter, kontroverser och motstridiga åsikter, motiverat experter och intresserade parter att fördjupa sina studier och förståelse. I den här artikeln kommer vi att utforska de olika dimensionerna och aspekterna relaterade till Axel Lindegren, och analysera dess inverkan på olika områden och sektorer, såväl som dess implikationer på individuell och kollektiv nivå. Genom ett tvärvetenskapligt förhållningssätt kommer vi att närma oss Axel Lindegren ur olika perspektiv och erbjuda en heltäckande och uppdaterad vision om detta ämne som har väckt så stort intresse idag.
| Axel Lindegren | |
 | |
| Född | 3 juli 1860[1] Göteborg[2], Sverige |
|---|---|
| Död | 15 december 1933[1] (73 år) Stockholm[2] |
| Medborgare i | Sverige[3] |
| Sysselsättning | Arkitekt[1] |
| Redigera Wikidata | |
Axel Johan Lindegren, född 3 juli 1860 i Göteborg, död 15 december 1933 i Stockholm, var en svensk arkitekt. Arkitekten Agi Lindegren var hans fars kusin.
Verksamhet
Lindegren studerade vid Kungliga Tekniska högskolan i Stockholm 1881–1885 och vid Konstakademien 1885–1888, då han fick den kungliga medaljen. Han blev samma år arkitekt i Överintendentsämbetet, vistades på studieresor utomlands 1890–1894 och var därefter verksam i Stockholm.
Bland hans större arbeten märks realläroverket i Söderhamn (1904–1909), bankhus i Eksjö, KFUM:s byggnad i Uppsala – KFUM-borgen, med föreningslokaler, konsertsal m.m. (1911). Han ritade även Trollesunds herrgård i Södermanland (1919), biskopshuset i Växjö (samma år), Uppsala seminarium (1921), en byggnad för kustartilleriets officerare i Oskar-Fredriksborgs fästning (komponerad med hänsyn till den säregna terrängen, 1922) samt Ämbetshuset, en mäktig byggnad vid Hantverkargatan 29 på Kungsholmen i Stockholm för statens centrala ämbetsverk (1926).
Bland de kyrkor som Lindegren restaurerade märks Karlstads domkyrka (1914), Fredrikskyrkan i Karlskrona (av Nicodemus Tessin d.y., 1915), Kungsholms kyrka i Stockholm (1916), Valdemarsviks kyrka (1917), Stora Tuna i Dalarna (1918), Onsala i Halland (1920) och Kristine kyrka i Jönköping (1921).
Lindegren var även verksam som möbeldesigner och tecknare. Han översatte Hermann Muthesius Stilarkitektur och byggnadskonst (1910) och publicerade bland annat Konsten och samhällets estetik (1913). Lindegren är representerad vid bland annat Nationalmuseum[4] i Stockholm.
Axel Lindegren var gift med Anna Cederborg (död 1915),[5] de är begravda på Norra begravningsplatsen utanför Stockholm.[6]
Bilder av några verk
-
Realläroverket i Söderhamn -
Farsta slott i Gustavsberg -
KFUM-borgen i Uppsala -
Trollesund -
Källor
- Lindegren, Axel Johan i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1912)
- Lindegren, A.J. i Nordisk familjebok (andra upplagans supplement, 1925)
- KulturNav: Lindegren, Axel
Noter
- ^ Arkitekter verksamma i Sverige, 11 juli 2014.
- ^ Arkitekter verksamma i Sverige, 9 januari 2015.
- ^ Libris, Kungliga biblioteket, 24 oktober 2012, Libris-URI: ljx03fc440pz9qv, läst: 24 augusti 2018.
- ^ Nationalmuseum
- ^ Svenska Dagbladet, 13 december 1915, sid. 12
- ^ SvenskaGravar
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Axel Lindegren.
|