August Philip Marderfelt

I dagens värld är August Philip Marderfelt fortfarande ett ämne av stor betydelse och intresse för en bred allmänhet. Dess relevans överskrider gränser och generationer, och dess inverkan har märkts inom olika sfärer av samhället. Från dess uppkomst till nutid har August Philip Marderfelt varit föremål för debatt, analys och reflektion, och ständigt genererat nya perspektiv och synsätt på dess betydelse och inflytande. I den här artikeln kommer vi att utforska de många aspekterna av August Philip Marderfelt, undersöka dess utveckling över tid och dess relevans i det samtida sammanhanget. Genom en detaljerad analys och en kritisk blick kommer vi att försöka gräva djupare in i innebörden av August Philip Marderfelt och dess inverkan på våra liv, och erbjuda en heltäckande vision som gör att vi kan förstå dess betydelse i dagens värld.

August Philip Marderfelt
Född1660
Död1732
Medborgare iSverige
SysselsättningMilitär
FöräldrarConrad Mardefelt
Augusta Eleonora von der Lancken
SläktingarFilip Christoffer Marderfelt (syskon)
Arvid Axel Mardefelt (syskon)
Redigera Wikidata

August Philip Marderfelt, född 1660, död 1732, var en svensk friherre och militär.

Biografi

August Philip Marderfelt var son till Conrad Marderfelt och Augusta Eleonora von der Lancken. Han blev student vid Greifswalds universitet 1680, musketerare vid Wangelins regemente 1681, sergeant där 1682 och sergeant vid Alexander Erskines bataljon 1683. Marderfelt fick 1684 permission att gå i utländsk tjänst och deltog som löjtnant för lüneburgska trupper i fälttåget i Ungern. År 1686 blev han kapten i brandenburgsk tjänst. År 1688 blev Marderfelt kapten vid änkedrottningens livregemente, major där 1701, major vid Pommerska dragonregementet 1703 och överstelöjtnant där 1706. Han var överste och chef för regementet 1710–1713. Marderfelt blev fången vid kapitulationen i Tönningen. Efter hemkomsten 1714 blev han åter fången vid Stralsunds kapitulation 1715 och kom hem 1718. Marderfelt erhöll avsked 1719 och generalmajors karaktär 1720.

Källor