I den här artikeln kommer vi att utforska ämnet Ash-Shams på djupet, undersöka dess ursprung, utveckling över tid och dess relevans idag. Genom historien har Ash-Shams spelat en grundläggande roll i olika aspekter av samhället, från dess inflytande på kultur och konst till dess påverkan på vetenskap och teknik. Genom en omfattande analys kommer vi att undersöka de olika perspektiven och diskussionerna kring Ash-Shams, och försöka belysa dess implikationer och möjliga framtida utvecklingar. Likaså kommer vi att överväga åsikter från experter på området och ta hänsyn till erfarenheter och vittnesmål från dem som på nära håll har upplevt inflytandet av Ash-Shams i sina liv.
Ash-Shams (arabiska: الشمس aš-Šams, "Solen") är den nittioförsta suran i Koranen med 15 verser (ayah). Den skall ha uppenbarats för profeten Muhammed under dennes period i Mekka.
Den inleds med flera högtidliga eder, svurna bland annat vid olika astronomiska fenomen, samt vid den mänskliga själen (vers 7). Den första eden, "vid solen", ger suran dess namn.
Suran beskriver Thamuds öde, en tidigare framgångsrik, utdöd arabisk stam. Profeten Saleh uppmanade dem att dyrka Gud ensam, och beordrade dem att i Guds namn beskydda en viss hon-kamel. De lydde inte, utan fortsatte att förkasta hans budskap och slaktade kamelstoet. Gud lät då straffet drabba dem och "förgjorde dem till sista man", alla utom de bland dem som följt Saleh (verser 11-14).