I dagens värld har Arnold Layne blivit ett ämne av stor relevans, dess implikationer är lika olika som de är inflytelserika i det samtida samhället. Från dess inverkan på ekonomin till dess inverkan på populärkulturen, har Arnold Layne fått en aldrig tidigare skådad framträdande plats i den globala sfären. Under åren har det väckt intresse hos både akademiker och experter och den allmänna befolkningen, och genererat en ständig debatt som försöker förstå dess många aspekter och konsekvenser. I den här artikeln kommer vi att i detalj utforska de olika dimensionerna av Arnold Layne och dess inverkan på olika områden, vilket ger en bred och komplett bild av dess betydelse idag.
| Arnold Layne | ||||
| Singel av Pink Floyd | ||||
|---|---|---|---|---|
| B-sida | "Candy and a Currant Bun" | |||
| Utgiven | Mars 1967 | |||
| Format | Grammofonskiva | |||
| Genre | Psykedelisk rock | |||
| Längd | 2:57 | |||
| Skivbolag | Columbia Records | |||
| Låtskrivare | Syd Barrett | |||
| Producent | Joe Boyd | |||
| Singlar | ||||
| Pink Floyd | ||||
| ||||
Arnold Layne är en sång av Pink Floyd, skriven av gruppens dåvarande sångare Syd Barrett. Låten gavs ut som gruppens debutsingel i mars 1967 och kom att nå plats 20 på brittiska singellistan.[1] Den ingick aldrig på något av gruppens studioalbum, men 1971 togs den med på samlingsalbumet Relics[2] och 2001 på samlingen Echoes: The Best of Pink Floyd.[3]
Låten handlar om en man vars hobby är att stjäla kvinnounderkläder från tvättlinor och sedan själv bära dem.[4] Barrett ska ha inspirerats av en verklig person då han skrev låten. Singelns b-sida "Candy and a Currant Bun" var likaså skriven av Syd Barrett.
Pink Floyd framförde låten vid en hyllningskonsert till Syd Barrett 2007, vilket också kom att bli gruppens sista liveframträdande.[5]