Året utan sommar

I dagens artikel ska vi prata om Året utan sommar, ett ämne som har fångat uppmärksamheten hos miljontals människor runt om i världen. Året utan sommar är ett ämne som väcker intresse och debatt, eftersom det har stort inflytande på olika aspekter av våra liv. Från dess påverkan på hälsa och välbefinnande, till dess relevans i kultur och samhälle, spelar Året utan sommar en grundläggande roll i människors dagliga liv. I den här artikeln kommer vi att utforska olika perspektiv och aspekter relaterade till Året utan sommar, i syfte att bättre förstå dess betydelse och inflytande i den moderna världen.

Sommaren 1816 i Europa, jämfört med snittet åren 1971–2000.

Året utan sommar, eller artonhundra-frös-ihjäl är, på grund av den extremt kalla sommaren på norra halvklotet, andra namn för 1816. Den plötsliga och oväntade klimatförändringen orsakades av ett explosivt utbrott från vulkanen Tambora i dåvarande Nederländska Indien (nuvarande Indonesien), vilket pågick mellan den 5 och 15 april 1815. De väldiga mängderna vulkanisk aska från utbrottet gjorde att solljuset hindrades från att nå jordytan, varpå denna avkyldes, vilket orsakade missväxt, epidemier, hungersnöd och översvämningar i Europa och Nordamerika. Även Sydamerika drabbades av ovanliga väderförhållanden och naturkatastrofer.

Nordamerika

Våren och sommaren 1816 observerades en "torrdimma" i nordöstra USA. Dimman hindrade solstrålarna, och solfläckar var synliga för blotta ögat. Varken vindarna eller regnet kunde få bort "dimman".[1]

I maj 1816[2] förstörde frosten de flesta grödorna som planterats, den 4 juni 1816 rapporterades frost i Connecticut och dagen därpå greps de flesta delarna av New England av kölden.[3] Den 6 juni 1816 föll snö över Albany i New York och Dennysville i Maine.[4]

I New York sjönk temperaturerna till −26 °F (−32 °C) under vintern 1817. Detta ledde till att Upper New York Bay kunde användas för att åka häst och släde på över Buttermilkkanalen från Brooklyn till Governors Island.[5]

Asien

I Kina tog kölden död på träd, risfält och vattenbufflar, framför allt i de norra delarna. Översvämningar förstörde många kvarvarande grödor. Mount Tamboras utbrott påverkade Kinas monsunsäsong, och ledde till översvämningar i Yangtzedalen 1816. I Indien ledde de försenade sommarmonsunerna till regn som bidrog till att koleran spreds från Gangesfloden och ända bort till Moskva.[6]

Europa

Effekterna spred sig även längre framåt i tiden än vintern. I västra Schweiz, var somrarna 1816 och 1817 så kalla att en isdamm bildades vid Giétroglaciäreren i Val de Bagnes. I ett försök av ingenjör Ignaz Venetz att minska vattnet, kollapsade isdammen i juni 1818.[7]

Eftersom många inte visste vad det handlade om hölls demonstrationer framför marknadsplatser och bagerier, följda av upplopp, mordbrand och plundringar, i många europeiska städer. Hungersnöden var den värsta under 1800-talet.[4][8]

Se även

Referenser

  1. ^ Oppenheimer, Clive (2003). ”Climatic, environmental and human consequences of the largest known historic eruption: Tambora volcano (Indonesia) 1815”. Progress in Physical Geography 27 (2): sid. 230–259. doi:10.1191/0309133303pp379ra. 
  2. ^ ”Weather Doctor's Weather People and History: Eighteen Hundred and Froze To Death, The Year There Was No Summer”. Islandnet.com. http://www.islandnet.com/~see/weather/history/1816.htm. Läst 5 mars 2012. 
  3. ^ Hewitts Arkiverad 2 januari 2013 hämtat från the Wayback Machine.
  4. ^ Oppenheimer 2003
  5. ^ Edwin G. Burrows och Mike Wallace, Gotham: A History of New York City to 1898 (Oxford University Press) 1999:494.
  6. ^ Facts – Year Without Summer Extreme Earth, Discovery Channel
  7. ^ The flood is fully described in Jean M. Grove, Little Ice Ages, Ancient and Modern (as The Little Ice Age 1988) rev. ed. 2004:161.
  8. ^ "The 'year without a summer' in 1816 produced massive famines and helped stimulate the emergence of the administrative state", observes Albert Gore, Earth in the Balance: ecology and the human spirit, 2000:79

Externa länkar