Émile Faguet

Den här artikeln kommer att ta upp ämnet Émile Faguet, som har skapat stort intresse och debatt inom olika områden. Émile Faguet är ett ämne som har fångat uppmärksamheten hos specialister, akademiker och allmänheten på grund av dess relevans och inverkan på olika aspekter av det dagliga livet. Genom historien har Émile Faguet varit föremål för studier, analys och diskussion, vilket har gett upphov till en stor mångfald av synpunkter och perspektiv. I denna mening är syftet med denna artikel att ge en heltäckande och uppdaterad syn på Émile Faguet, för att ge läsaren en djup och rigorös förståelse av detta ämne.

Émile Faguet
Född17 december 1847[1][2][3]
La Roche-sur-Yon[4], Frankrike
Död7 juni 1916[3][4][5] (68 år)
Paris[6] ​eller ​Paris femte arrondissement[4]
BegravdMontparnassekyrkogården
Medborgare iFrankrike[7]
Utbildad vidlycée Charlemagne[4]
École normale supérieure
SysselsättningLitteraturkritiker, universitetslärare, kritiker[8], journalist, teaterkritiker, författare[9]
Befattning
Stol nummer 3 i Franska akademien (1900–1916)[10]
Utmärkelser
Officer av Hederslegionen[4]
Concours général
Namnteckning
Redigera Wikidata

Émile Faguet, född 17 december 1847, död 7 juni 1916, var en fransk litteraturforskare och kritiker.

Faguet fick sin utbildning vid École normale, blev filosofie doktor 1883, verkade därefter en tid som gymnasielärare innan av 1890 blev professor i fransk poesi vid Sorbonne och medlem av Franska Akademien 1900. Vid sidan av sin professorstjänst bedrev Faguet en ovanligt omfattande verksamhet som kritiker. Hans intresse inskränkte sig inte bara till litteraturen i egentlig mening, utan han sysslade även ivrigt med politiska och allmänt kulturella frågor. Faguet var som kritiker ursprungligen rätt dogmatisk, med avgjord sympati för klassisk diktning, men blev med tiden mera vidsynt. Faguet hade en stor men ojämn bildning, mer grundat på egna än andras forskning. Han försvarade den strängt historiska metod, som Gustave Lanson och dennes lärjungar tillämpade inom litteraturstudiet, men han använde den egentligen aldrig själv. Faguet intresserade sig mindre för sammanhangen i den historiska utvecklingen än för de stora personerna och deras idéer. Hans främsta litteraturhistoriska arbeten, studierna över nya tidens fyra första sekler, utformade sig till fristående essayer över dessas mest framträdande författarpersonligheter. Bland Faguets arbeten märks Les grands maîtres du XVIIe siècle (1885), Dix-neuvième siècle (1887), Dix-huitième siècle (1890), Seizième siècle (1894), Politiques et moralistes du XIXe siécle (3 band, 1891-99), Propos littéraires (5 band, 1902-09), Propos littéraires (5 band, 1903-10), Flaubert (1899), Questions politiques (1899), L'anticléricalisme (1906), Le féminisme (1910), Le culte de l'incompétence (1911, svensk översättning "Inkompetenskulten" 1916), Vie de Rousseau (1911), Rousseau penseur (1912), samt Rousseau artiste (1913).

Källor

Noter

  1. ^ Léonoredatabasen, Frankrikes kulturministerium, Léonore-ID: LH//925/15, läst: 9 oktober 2017.
  2. ^ Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Emile-Faguettopic/Britannica-Online, läst: 9 oktober 2017.
  3. ^ SNAC, SNAC Ark-ID: w6zx5m8r, läs online, läst: 9 oktober 2017.
  4. ^ Christophe Charle, La Faculté des lettres de Paris : 1809-1908, ISBN 2-7342-0082-1, La Faculté des lettres de Paris (1809–1908): 2619.
  5. ^ Guillaume Pinson & Marie-Ève Thérenty, Médias 19, Médias 19-ID: 21555.
  6. ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 31 december 2014.
  7. ^ Libris, Kungliga biblioteket, 26 mars 2018, Libris-URI: fcrv0tkz1wlxqhd, läst: 24 augusti 2018.
  8. ^ abART, abART person-ID: 143953, läst: 1 april 2021.
  9. ^ Charles Dudley Warner (red.), Library of the World's Best Literature, 1897, läs online.
  10. ^ Franska akademien, Franska akademiens medlems-ID: emile-faguet, läs online, läst: 30 maj 2022.
Auktoritetsdata