Zeiss Planar

I den här artikeln kommer ämnet Zeiss Planar att behandlas utifrån ett tvärvetenskapligt tillvägagångssätt, med syftet att ge en bred och komplett vision av detta ämne. Olika perspektiv och nyare studier kommer att analyseras för att ge läsaren en djup och uppdaterad förståelse av Zeiss Planar. Dessutom kommer möjliga implikationer och praktiska tillämpningar av detta ämne inom olika områden att undersökas, för att belysa dess relevans i det samtida samhället. Genom den här artikeln försöker vi skapa reflektion och debatt kring Zeiss Planar och på så sätt bidra till att berika kunskap och främja kritiskt tänkande.

Zeiss Planar är en objektivkonstruktion som uppfanns och beräknades av fysikern Paul Rudolph år 1898 vid den tyska optiktillverkaren Carl Zeiss.

Konstruktionen, som är av symmetrisk typ, används för normalobjektiv och måttliga vidvinkelobjektiv och har mycket goda egenskaper vad gäller skärpa och bildplanhet. Eftersom den innehåller relativt många linser krävs antireflexbehandling vilket inte fanns tillgängligt när konstruktionen skapades, och den blev därför till en början inte lika spridd som till exempel tessarobjektivet. Detta problem löstes på 1940-talet, och sedan dess är Planarobjektiv och liknande konstruktioner med ljusstyrkor (största bländare) mellan f/1,4 och f/1,2 vanliga.