I dagens artikel ska vi prata om Voluntarism, ett ämne som har skapat stort intresse på senare tid. Voluntarism är ett ämne som väcker debatt och kontroverser, eftersom det har flera perspektiv och motstridiga åsikter. I den här artikeln kommer vi att utforska olika aspekter relaterade till Voluntarism, analysera dess inverkan på samhället, dess utveckling över tid och dess relevans i det aktuella sammanhanget. Dessutom kommer vi att fördjupa oss i de möjliga konsekvenserna av Voluntarism och de olika ståndpunkter som finns i frågan. Läs vidare för att ta reda på allt du behöver veta om Voluntarism!
Voluntarism (av latinets voluntas, "vilja") är en lära som betonar viljan, särskilt framför förnuftet (jämför rationalism, intellektualism). Voluntarismens motsats är utilitarism eller opportunism.
Voluntarism finns både som psykologisk, etisk, metafysisk och teologisk lära. Den psykologiska voluntarismen hävdar att det grundläggande i människan är viljan. Förnuftet är därmed underordnat viljan; viljan är "ett blint begär", en idé som framförs av Schopenhauer.
Etisk voluntarism hävdar att något endast är moraliskt gott, om det är föremål för en mänsklig vilja, det vill säga ifall till exempel en händelse stämmer överens med de inblandade personernas vilja (vilket är skilt från till exempel en hedonistisk etik, där detta avgörs ifall de inblandade upplevde lycka eller njutning).
Denna form av voluntarism gränsar till en metafysisk värdeteori i den form där den mer specifikt hävdar att viljan är det som skapar värde; viljan är den existentiella grunden för värden i stort (se Nietzsche). Metafysisk voluntarism innebär i sig alltså att det egentligt verkliga, tillvarons grund, är viljan (se Schopenhauer).
Den teologiska voluntarismen, företrädd av till exempel Wilhelm av Ockham, betonar den abrahamitiska monoteistiska Guds vilja framför förnuftet, förnuftet hos både människan och Gud.
Ideologisk voluntarism anser att mänsklig samverkan bör bygga på frivillighet. Se anarkokapitalism och libertarianism.