Den här artikeln kommer att ta upp ämnet Very 'eavy... Very 'umble ur olika perspektiv, med syftet att ge en heltäckande och djupgående vision av detta ämne. Dess ursprung, utveckling, implikationer och möjliga framtidsscenarier kommer att analyseras, liksom dess relevans i dagens samhälle. Olika forskning, studier och expertutlåtanden kommer att granskas för att ge läsaren en fullständig och aktuell förståelse av Very 'eavy... Very 'umble. Dessutom kommer konkreta exempel och fallstudier att presenteras för att exemplifiera teoretiska begrepp och främja större förståelse. Vi hoppas att den här artikeln är användbar och intressant för dem som vill fördjupa sina kunskaper om Very 'eavy... Very 'umble.
| Very 'eavy... Very 'umble | ||||
| Studioalbum av Uriah Heep | ||||
|---|---|---|---|---|
| Utgivning | Juni 1970 | |||
| Genre | Rock | |||
| Längd | 40:20 | |||
| Skivbolag | Mercury Records | |||
| Producent | Gerry Bron | |||
| Uriah Heep-kronologi | ||||
| ||||
Very 'eavy... Very 'umble är det brittiska bandet Uriah Heeps debutalbum som släpptes 1970. "Gypsy" blev en av gruppens första hitar.
När inspelningen av skivan började 1969 hette bandet som klev in i studion Spice men på förslag av managern Gerry Bron bytte man namn till Uriah Heep efter en inte helt angenäm person i Charles Dickens roman David Copperfield. En bidragande orsak till valet av namn var att det då var 100 år sedan Dickens dött. Ungefär samtidigt blev Ken Hensley medlem i bandet på förslag från basisten Paul Newton, som spelat tillsammans med Hensley i gruppen The Gods.
Ansiktet täckt av spindelväv på skivans omslag tillhör sångaren David Byron. I USA släpptes skivan med ett annat omslag i form av en ormliknande drake och med titeln Uriah Heep. På den amerikanska versionen är även "Lucy Blues" ersatt av "Bird of Prey" (som återfinns på den europeiska utgåvan av Salisbury).
Skivan blev inte särskilt väl mottagen av kritikerna. Melissa Mills på tidningen Rolling Stone skrev i sin recension att "Om den här gruppen lyckas måste jag begå självmord" ("If this group makes it, I'll have to commit suicide"). Idag har dock skivan kommit att erkännas som en tidig klassiker i hårdrocksgenren.
| ||||||||