I den här artikeln kommer vi att utforska den spännande världen av Veinge kyrka, från dess ursprung till dess relevans idag. Veinge kyrka har varit ett ämne av intresse för många människor genom historien, och dess inflytande sträcker sig till olika områden i det dagliga livet. Sedan starten har Veinge kyrka väckt debatter och reflektioner och genererat en mängd olika åsikter och perspektiv. På dessa sidor kommer vi att fördjupa oss i de mest relevanta aspekterna av Veinge kyrka, och analysera dess effekter, implikationer och möjliga framtida utvecklingar. Gör dig redo att fördjupa dig i en fascinerande resa genom världen av Veinge kyrka!
Veinge kyrka | |
Kyrka | |
Veinge kyrka
| |
Land | ![]() |
---|---|
Län | Hallands län |
Ort | Veinge by |
Stift | Göteborgs stift |
Församling | Veinge-Tjärby församling |
Koordinater | 56°34′18.3″N 13°5′33″Ö / 56.571750°N 13.09250°Ö |
Material | Natursten |
Bebyggelse‐ registret |
21300000003683 |
Veinge kyrka är en kyrkobyggnad som sedan 1998 tillhör Veinge-Tjärby församling (tidigare Veinge församling) i Göteborgs stift. Den ligger i Veinge by i Laholms kommun.
Byggnaden har en stomme av stora granitblock och består av ett rektangulärt långhus med korabsid i öster och kyrktorn i väster. Korsarmar sträcker sig ut från långhusets norra och södra sidor. Taken är belagda med svartmålad skivplåt som har förskjutna hakskarvar. Tornet har en åttakantig tornhuv som kröns med vindflöjel, kula och smidesdekoration. Kyrkan har totalt fem ingångar. En ingång finns i väster och går via tornets bottenvåning. Ytterligare en ingång finns på långhusets nordsida och är sedan 1960 kyrkans huvudingång.
Ursprungliga kyrkan uppfördes i romansk stil under 1100-talet och 1200-talet. Redan under senmedeltiden förlängdes absidkyrkan åt väster, då också vapenhus och sakristia tillfogades. Över långhusets västra travé påmurades år 1800 ett torn, som då ersatte ett äldre i trä. Dagens planform är resultat av en radikal ombyggnad 1886-1887, då medeltida vapenhus och sakristia raserades och befintliga korsarmar tillkom. Byggnaden har kryssvalv i långhuset och hjälmvalv i koret.
En restaurering genomfördes åren 1959-1960 under ledning av Erik Lundberg, då man sökte förstärka kyrkorummets medeltida kasraktär. Vissa omdisponeringar gjordes av kyrkans inre, däribland avdelades den södra korsarmen till sakristia. Exteriör har fortfarande medeltida prägel, delvis accentuerad av den nyromanska bågfris som tillfogades vid ombyggnaden 1886-1887. Den dominerande tornhuven med lanternin och reslig spira är atypisk för byggnadstiden och återgår sannolikt på äldre förebilder.
Kyrkorummets präglas framförallt av restaureringen 1959-1960, då fragmentariska medeltida kalkmålningar framtogs och konserverades i ribbvalv och absid. Inredningen förnyades på ett dramatiskt och okonventionellt sätt. Byggnaden renoverades ut- och invändigt under mitten av 2000-talet. Bland annat togs de bakersta bänkraderna bort och en fönstervägg byggdes upp för att skapa ett rymligare vapenhus. Den gamla dopfunten placerades invid den norra entrén och ersattes av en mobil dopfunt tillverkad i trä av ett lokalt snickeri. Orgeln helrenoverades år 2007.
Manual |
Gedackt 8' |
Principal 4' |
Kvinta 2 1/2 |
Oktava 2' |
Oktava 1' |
Decima |
Mixtur III |
Cymbelstjärna |
Tremulant |
|