Vargaslätten
I den här artikeln ska vi fördjupa oss i ämnet Vargaslätten, ett ämne som har väckt intresse och debatt på senare tid. _Var1 har fått relevans på grund av sin inverkan på olika områden, från politik till vetenskap, inklusive kultur och samhälle i allmänhet. I den här artikeln kommer vi att analysera de olika perspektiven som finns på Vargaslätten, och erbjuda en fullständig och objektiv översikt som gör att läsaren kan bilda sig en välgrundad uppfattning om ämnet. Dessutom kommer vi att utforska ursprunget och utvecklingen av Vargaslätten, såväl som dess relevans i det aktuella sammanhanget. Utan tvekan utgör Vargaslätten ett ämne av stor betydelse som förtjänar att behandlas noggrant och objektivt, och det är just syftet med denna artikel att erbjuda en komplett och detaljerad vision av detta ämne som är så relevant idag.
Vargaslätten är en privatägd trädgård som anlades 1917 av arkitekten Sigfrid Ericson (1879-1958) och hans hustru Ruth, född Josefson (1885-1953) och som ligger i Simlångsdalen i Halland.
Ägare
Vargaslätten innehades och utvecklades av Sigfrid Ericson och hans hustru Ruth från 1917 fram till 1953. 1954 övertogs fastigheten av Gunnar O. Westerberg (1920–2001), som med trädgårdsmästaren Nils-Olof Nilsson bevarade och utvecklade stället vidare. 1995 omvandlades anläggning till Vargaslätten AB som ägdes av stiftelsen The Nature Trust, där Gunnar O. Westerbergs son Göran Westerberg var verkställande direktör. Släkten Westerberg sålde 2013 Vargaslätten till entreprenören Göran Johansson. Göran Johansson har aktivt fortsatt att renovera, utveckla och expandera anläggningarna.
Beskrivning
Vargaslätten (18 ha) är lika stor som två andra samtida trädgårdar i sydvästra Sverige, Sofiero (15 ha) vid Helsingborg och Norrvikens trädgårdar (14 ha) vid Båstad. Men medan dessa båda trädgårdar numera är offentliga, utbyggda och anpassade för många besökare, är Vargaslätten fortfarande privat och inte öppen för allmänheten.
Byggnaden inom trädgårdsanläggningen anlades 1917–1918 i nationalromantisk stil. Flera byggnader har tillkommit dels under 1980-talet (servicebyggnader), dels under 2010-talet (musei- och mötesbyggnad).
Från huvudbyggnaden växte under många år den stora trädgårdsanläggningen ut, där enligt Sigfrid Ericsons egna ord "naturen själv var arkitekt och byggmästare". Trädgården är baserad på halländsk skogsmiljö och med varsamma medel gjordes storskogen till kulturmark, dammar grävdes och bäckar leddes i nya fåror, murar skilde vildäng från odling och bruten sten lades samman till blomsterpartier. Genom inplantering har trädgården givits ett mycket variationsrikt växtbestånd utsökt anpassat efter den givna miljön. Speciellt är beståndet av olika rhododendronarter idag ett av de mest omfattande i Sverige.
Bilder
-
Vargaslättens huvudbyggnad från 1918 -
Huvudbyggnaden sedd från nordväst -
Pergolan
Referenser
Noter
Tryckta källor
- Ericson, Sigfrid (1956). Trädgården: hur dess färger skiftar medan årstiderna växlar. Göteborg: Utg. Libris 2186151
- Harald Mjöberg: Sigfrid Ericson – arkitekt, 1879–1958, artikel publicerad i Byggmästaren 37 (1958) nr A 9 (sid. 197-200).
- Lundberg, Madeleine (1988). En lektion i svenska: självbiografisk roman. Stockholm: Bonnier. Libris 7147616. ISBN 9100475246
- Rolf Efvergren, Gunnar O. Westerberg, Kjell Georgson och Tage Jonasson: Vargaslätten - Ett inventerings- och beskrivningsarbete av en naturträdgård, kompendium, Vargaslätten AB, 1994.
- Högardh-Ihr, Christina (2003). Vargaslätten: historien om en trädgård. Lund: Signum. Libris 8908178. ISBN 91-87896-55-9
- Cecilia Forsgren: Vargaslätten: Ett trädgårdshistoriskt arbete, fokus 1989-2009, C-uppsats, Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, Alnarp, 2009.
- Jörnmark, Jan (2018). Sigfrid Ericson och Vargaslätten. : Tangent förlag. Libris 22642077. ISBN 9789197984270