Vant
I dagens värld har Vant blivit ett ämne av stor relevans och intresse för ett brett spektrum av människor. Sedan dess uppkomst har Vant djupt påverkat olika aspekter av samhället, skapat debatter, reflektioner och betydande förändringar. Den här artikeln syftar till att på ett omfattande och djupgående sätt ta upp vikten av Vant, och utforska dess olika aspekter och konsekvenser inom olika områden. Genom en detaljerad analys är det tänkt att belysa de mest relevanta aspekterna relaterade till Vant, för att skapa större förståelse och medvetenhet om dess innebörd och betydelse idag.
 |
Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2010-02) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Vant är de linor eller vajrar som främst i sidled stöttar master och stänger på segelbåtar och segelfartyg.
På småbåtar finns ofta bara en uppsättning vant som går från röstjärn på båtens fribord eller från beslag i relingen eller däcket till masttoppen, men större båtar med högre mast har ofta flera uppsättningar: undervant som är fästa vid olika höjder på masten och toppvant som via vantspridare går till masttoppen.
På större råriggade segelfartyg finns fler uppsättningar, då alla mastdelar (undermast, märsstång, bramstång och eventuell röjelstång) skall stödas. Märsstångens vant fästs i märsen, liksom vanligen också bramstångens vant.
Vanten fästs vanligen med vantskruvar, så att de lätt skall kunna spännas och vid behov lösas. Vantskruvarna ersatte i slutet av 1800-talet de tidigare använda jungfrurna.
I längsled stöttas masten av stag: fockstag och toppstag förifrån och backstag eller akterstag från aktern, på större råriggade segelfartyg stag för varje mastdel. I en del riggar används också barduner, som i högre grad än vanten stöttar masten i längsled.
Källor
- ^ Vant i Nordisk familjebok (första upplagan, 1893)
| ||||||||