Upplands runinskrifter 871

Idag är Upplands runinskrifter 871 ett ämne som har fått stor relevans inom olika områden. Både i det personliga livet och i arbetsmiljön har Upplands runinskrifter 871 genererat en betydande inverkan på hur människor interagerar och fungerar i sina dagliga liv. Sedan dess uppkomst har Upplands runinskrifter 871 varit föremål för studier, debatt och analys, vilket har gett upphov till en mångfald perspektiv och synsätt på dess betydelse och återverkningar. I den här artikeln kommer vi att utforska olika aspekter av Upplands runinskrifter 871, från dess ursprung till dess utveckling idag, för att bättre förstå dess inflytande på vårt samhälle.

Upplands runinskrifter 871
Upplands runinskrifter 871
Upplands runinskrifter 871
SignumU 871
OmrådeUppland
PlaceringUrsprungligen i Ölsta, Gryta socken. Nu på Skansen.
Koordinater59°19′36″N 18°06′11″Ö / 59.326667°N 18.103036°Ö / 59.326667; 18.103036
Tillkomsttid1000-talet e.Kr.
Ristad avÅsmund Kåresson

Runinskrift U 871 är en runsten från Ölsta i Gryta socken och Enköpings kommun, Hagunda härad i Uppland. Den står nu på Skansen i Stockholm.

Stenen

Det är antaget att stenen stod på den ursprungliga platsen fram till 1896. Fram till dess stod den nära en väg mellan Ölsta och Säva. Denna väg var en del av Eriksgatan.

Stenen såldes 1896 till Skansens och Nordiska museets grundare Artur Hazelius, som lät flytta den till sitt 1891 nyanlagda friluftsmuseum på Djurgården.

Ornamentiken går i Urnesstil Pr4, vilket ungefär daterar den till tidsperioden 1050-1080. Den är signerad av runristaren Åsmund Kåresson och runinskriften lyder i översättning:

Inskriften

Translitterering av runraden:

binrn ' auþulfr ' (k)unor ' hulmtis ' ---u ri-o stin þino ' iftiʀ ' ulf ' kinlauhaʀ buanta ' in osmuntr hiu[1]

Normalisering till runsvenska:

Biorn, Auðulfʀ, Gunnarr, Holmdis u rea stæin þenna æftiʀ Ulf, Ginnlaugaʀ boanda. En Asmundr hio.[1]

Översättning till nusvenska:

Björn, Ödulv, Gunnar, Holmdis lät resa denna sten efter Ulv, Ginnlögs man. Och Åsmund högg.[2]


År 1991 använde Runverket denna sten som ett experiment och lät måla den med en skyddsfärg mot väder och lavar. Man ville få fram hur länge färgen kunde sitta kvar och skydda runstenen och man tror att den kan skyddas i cirka femtio år.


Se även

Källor

  1. ^ Samnordisk runtextdatabas, U 871, 2014
  2. ^ Elias Wessén, Sven B.F. Jansson, red (1949-1951). Sveriges runinskrifter. Bd 8, Upplands runinskrifter, del 3. Stockholm: KVHAA. http://www.raa.se/runinskrifter/sri_uppland_b08_text_8.pdf 

Externa länkar