Underjätte

I den här artikeln kommer vi att utforska den spännande världen av Underjätte och alla aspekter som omger den. Från dess ursprung till dess relevans idag kommer vi att fördjupa oss i en djupgående analys av detta mycket relevanta ämne. Genom färsk forskning, intervjuer med experter och konkreta exempel kommer vi att fördjupa oss i dess olika dimensioner för att förstå dess påverkan på samhället. Underjätte har varit föremål för intresse och forskning genom åren, och det är avgörande att förstå dess betydelse i det aktuella sammanhanget. Från dess inflytande på populärkulturen till dess relevans inom det vetenskapliga området kommer vi att ta upp alla aspekter som gör Underjätte till ett ämne värt att utforska i detalj. Följ med oss ​​på denna upptäckts- och lärdomsresa!

Ett exempel på ett Hertzsprung–Russell-diagram.

En underjätte är en typ av stjärna som är något ljusare än en normal huvudseriestjärna (dvärg), men inte lika ljus som en riktig jättestjärna.

Många underjättar är rika på metaller, och har dessutom ofta planetsystem.[1]

Yerkes luminositetklass IV

Yerkes-systemet, även kallat MKK-systemet indelar stjärnorna i luminositet från klass 0 till klass VII.[2][3] Där är underjättarna klass IV.

Begreppet användes för första gången 1930 för stjärnor av spektraltyp G och K med en absolut magnitud mellan +2,5 och +4. Dessa stjärnor pekades ut som en naturlig del av övergången från stjärnor i huvudserien, som Solen och jättestjärnor som Aldebaran, men mindre talrika än både hvudseriestjärnor och jättar.[4]

Yerkes-systemet är ett tvådimensionellt schema som omfattar en bokstavs- och sifferkombination för att ange en stjärnas temperatur, till exempel A5 eller M1, och en romersk siffra för att ange luminositeten i förhållande till andra stjärnor med samma temperatur. Stjärnor av luminositetsklass IV är underjättar och placerade i HR-diagrammet mellan huvudseriestjärnorna och de röda jättarna med luminostietsklass III.

Några viktiga egenskaper hos spektrum för olika spektraltyper:[5][6]

  • O: relativt starka emissionlinjer av N iii och absorptionslinjer av He  ii
  • B: Tydlig Balmerserie och starka linjer av O  ii
  • A: Tydlig Balmerserie
  • F: Tydliga linjer av Fe, Ti och Sr
  • G: Tydliga linjer av Sr och Fe och även Ca
  • K: Linjer av Ca, Sr/Fe samt Mg, H och TiO (Titanoxid)
  • M: Linjer i 422,6 nm-bandet av Ca och TiO

Exempel på underjättar

När de amerikanska astronomerna William Wilson Morgan och Philip Keenan upprättade sitt tvådimensionella klassifikationsschema över luminositetsklass IV listade de följande exempel på underjättar: [5]

Se även

Referenser

  1. ^ John Asher Johnson (2011). ”Retired A Stars and Their Companions. VI. A Pair of Interacting Exoplanet Pairs Around the Subgiants 24 Sextanis and HD 200964” (på engelska). Astronomical Journal 141 (1). doi:10.1088/0004-6256/141/1/16. Läst 1 november 2019. 
  2. ^ A. Unsöld, B. Baschek (på tyska). Der neue Kosmos. sid. 188 (7A) 
  3. ^ ”Spektralklassen und Leuchtstoffklassen” (på tyska hämtdatum=1 november 2019). Universität Göttingen. http://lp.uni-goettingen.de/get/text/7004. 
  4. ^ ”The Age of the Oldest Stars in the Local Galactic Disk from Hipparcos Parallaxes of G and K Subgiants” (på engelska). Publications of the Astronomical Society of the Pacific 115 (812): sid. 1187. 2003. doi:10.1086/378243. Läst 1 november 2019. 
  5. ^ Morgan, William Wilson; Keenan, Philip Childs; Kellman, Edith (1943). ”An atlas of stellar spectra, with an outline of spectral classification” (på engelska). Chicago. 
  6. ^ Gray, Richard; Corbally, Christopher (2009) (på engelska). Stellar Spectral Classification. Princeton University Press. Bibcode: 2009ssc..book.....G