I dagens värld har Ubåtsklass Typ X blivit ett ämne av stor relevans och intresse för ett brett spektrum av publik. Oavsett om det beror på dess historiska inverkan, dess relevans i det moderna samhället eller dess inflytande inom olika områden, har Ubåtsklass Typ X fångat uppmärksamheten hos både akademiker, proffs och amatörer. I den här artikeln kommer vi att noggrant utforska dess betydelse, dess utveckling över tid och dess relevans i det aktuella sammanhanget. Från dess ursprung till dess roll i den moderna världen är Ubåtsklass Typ X ett ämne som förtjänar att analyseras i detalj och kritiskt för att förstå dess verkliga omfattning och implikationer.
| |||
![]() U 234 kapitulerar till USS Sutton, 1945 | |||
Allmänt | |||
---|---|---|---|
Typ | Ubåts-minläggare | ||
Varv | Krupp Germaniawerft | ||
Operatörer | ![]() ![]() | ||
Före | Typ IX | ||
Efter | Typ XVII | ||
Byggda | 1939 -1944 | ||
I tjänst | 1941 -1945 | ||
Antal byggda | 8 | ||
Förlorade | 6 | ||
Tekniska data | |||
Deplacement | 1 763 ton | ||
Deplacement i u-läge | 2 177 ton | ||
Längd över allt | 89,90 meter | ||
Bredd överallt | 9,20 meter | ||
Djupgående | 4,71 meter | ||
Framdrift | |||
Huvudmaskin | 2 x GW F 46 a 9 pu 9-cylindrig Dieselmotor 2 x AEG GU 720/8-287 elmotor/generator | ||
Maskinstyrka | I ytläge 4800 hk I undervattensläge 1100 hk | ||
Propellrar | 2 | ||
Prestanda | |||
Maxfart | 17 knop | ||
Fart i u-läge | 7 knop | ||
Dykdjup | 220 meter[1] | ||
Räckvidd | Ytläge: 18 450 nautiska mil (34 170 km) vid 10 knop U-läge 93 nautiska mil (172 km) vid 4 knop | ||
Lastförmåga | |||
Besättning | 5 officerare 47 värnpliktiga | ||
Beväpning | |||
Huvudartilleri | 1 × 10,5 cm SK C/32 däckskanon | ||
Torpeder | 2 x 53 cm torpedtuber 15 torpeder | ||
Minor | 66 x Schachtmine A |
Typ X-klassen var en speciell typ av tysk ubåt. Även om de var avsedda som minläggare, användes de senare som långväga transporter, en uppgift som de delade med ubåtar av Typ IXD och italienska ubåtar av Romolo-klassen.
Typ X utformades ursprungligen för att rymma den nyutvecklade sjöminan Schachtmine A (SMA). Den ursprungliga konstruktionen gav torrförvaring för minorna, vars detonatorer skulle justeras individuellt innan de sattes ut; denna ubåt beräknades ha ett deplacement på upp till 2 500 ton. Ytterligare en variant, Typ XA, projekterades, som skulle rymma fler minor. Ingen av dessa typer kom i produktion.[2]
Totalt tillverkades åtta ubåtar av Typ XB, som ersatte minkammaren i den planerade Typ XA med sex vertikala våtförvaringsschakt i den främre delen av skrovet. Upp till 18 minor kunde transporteras i dessa schakt, med ytterligare 48 minor i en serie av 12 schakt placerade i sadeltankarna på varje sida. De hade endast två torpedtuber, båda i aktern.[3] När de användes för att transportera last hade de fraktcontainrar i minschakten (eller hade fraktcontainrarna svetsade ovanpå de laterala schakten, vilket förhindrade att de användes för minor).
Den första Typ XB båten sjösattes i maj 1941.[3] Med sina 2 710 ton under vattnet och fullt lastade var de de största tyska ubåtar som dittills byggts. För att uppnå detta var de tvungna att offra dykhastighet och smidighet.
Sex av de åtta ubåtarna som byggdes sänktes under kriget (fyra med alla man ombord), men två överlevde andra världskriget. En av dem som överlevde, U 234, överlämnade sig till amerikanska örlogsfartyg 14 maj 1945 på väg till Japan med en last som innehöll 560 kg uranoxid, ritningsunderlag för Me 262-stridsflygplan.[4]
Den andra Typ XB båten som överlevde var U 219, som nådde Jakarta i december 1944 med en last bestående av isär plockade V-2 robotar för Japan. Efter Tysklands kapitulation beslagtogs U 219 av japanerna i Jakarta 8 maj 1945 och 15 juli 1945 togs den i tjänst av den kejserliga japanska flottan som I-505.
Åtta stycken Typ X ubåtar togs i tjänst.
U 116 hördes senast den 6 oktober 1942 i Nordatlanten och antas ha sjunkit.
U 117 sänktes 7 augusti 1943 i Nordatlanten av flygplan från USS Card.[3]
U 118 sänktes 12 juni 1943 nära Kanarieöarna av flygplan från USS Bogue.[3]
U 119 sänktes 24 juni 1943 i Biscayabukten av ramming och sjunkbomber från HMS Starling.[3]
U 220 sänktes 28 oktober 1943 i Nordatlanten av flygplan från USS Block Island.[3]
U 233 sänktes 5 juli 1944 sydost om Halifax, Nova Scotia av jagarna USS Baker och USS Thomas.[3]
|