Turkiska alfabetet
I den här artikeln ska vi utforska Turkiska alfabetet, ett ämne som har genererat stort intresse och debatt de senaste åren. Turkiska alfabetet är ett koncept som har fångat uppmärksamheten hos experter inom olika områden, och dess relevans har ökat i det nutida samhället. I den här artikeln kommer vi att analysera olika aspekter relaterade till Turkiska alfabetet, från dess historia och utveckling till dess inverkan idag. Vi kommer också att undersöka olika perspektiv och åsikter om Turkiska alfabetet, med målet att ge en heltäckande bild av detta ämne. Oavsett din nivå av förtrogenhet med Turkiska alfabetet, försöker den här artikeln erbjuda ett nytt utseende och fördjupa din förståelse.
Det turkiska alfabetet är en variant av det latinska alfabetet som används vid skrivning av turkiska, och består av 29 bokstäver. Det ersatte, på initiativ av Turkiets förste president, Kemal Atatürk, år 1928 det arabiska alfabetet som tidigare använts för den äldre, osmanska turkiskan.
Utöver det latinska standardalfabetet finns bokstäverna ç, ğ, ı (som versalt motsvaras av 'I'), İ (som gement motsvaras av 'i'), ş, ö och ü. Vidare ingår inte q, w och x i alfabetet men används i stavningen av namn på andra språk.
Bokstaven Ç hämtades från det albanska alfabetet, Ş från det rumänska, Ü från det tyska och Ö från det svenska alfabetet, delvis på grund av de diplomatiska relationerna länderna emellan och då den svenske översättaren från ambassaden (numera konsulatet) i Istanbul blev invald i kommittén för skapandet av det nya alfabetet. Den direkta anledningen till valet av bokstaven Ö lär ha varit att kommittén kommit fram till ett arabiskt tecken, som man inte kunde finna någon bra motsvarighet till i engelska alfabetet. Svensken, som antas ha varit Johannes Kolmodin, föreslog då Ö, vilket accepterades.[1]
Alfabetet
Tabell
| Bokstav | Ljudvärde (IPA) | Motsvarighet | Kommentar |
|---|---|---|---|
| A a | a i lat | ||
| B b | b i båt | ||
| C c | engelskt j i jam | ||
| Ç ç | ttj i lattjo | ||
| D d | d i död | ||
| E e | eller | e i hem | |
| F f | f i fisk | ||
| G g | g i gå | ||
| Ğ ğ | eller | j i jag eller som skånskt/franskt uvulart r | uttalas endast ibland (främst mellan vokaler) |
| H h | h i hatt | ||
| I ı | nästan som u i brunn eller som ljust i | ||
| İ i | i | ||
| J j | tonande sje-ljud som franskt j i jour | ||
| K k | k i kummin | ||
| L l | l i liv | ||
| M m | m i mat | ||
| N n | n i näsa | ||
| O o | å i svål | ||
| Ö ö | eller | ö i mjöl eller i kött | |
| P p | p i palsternacka | ||
| R r | tungspets-r i rädisa | ||
| S s | s i sova | ||
| Ş ş | främre sje-ljud som i äsch, uppsvenska rs i fors | ||
| T t | t i tätting | ||
| U u | o i bonde | ||
| Ü ü | y i yla | ||
| V v | v i väder | ||
| Y y | j i jag | ||
| Z z | tonande s som z i engelska zone |
Referenser
- ^ " hade utarbetats av en expertkommitté i vilken översättaren (dragomanen) vid den svenska beskickningen i Istanbul Johannes Kolmodin ingick. Hans bidrag sägs ha varit bokstaven ö." (Ingemar Karlsson, Turkiets historia, 2015)
| |||||||||||