Torre

Den här artikeln kommer att ta upp ämnet Torre, som har blivit mycket relevant idag. Från dess ursprung till dess implikationer i dagens samhälle har Torre varit föremål för studier och debatt inom olika områden. Genom historien har Torre spelat en grundläggande roll i mänsklighetens utveckling, påverkat kultur, politik, ekonomi och människors dagliga liv. Genom detaljerad analys kommer de olika aspekterna av Torre, dess betydelse i det aktuella sammanhanget och dess inverkan i framtiden att utforskas.

Torre var i fornnordiska sagor son till Snö den gamle och kung av "Gotlandi, Kænlandi och Finnlandi", i flera moderna översättningar tolkat som Gotland, Kvenland och Finland, Finland avsåg fram till på 1700-talet dock bara Egentliga Finland, och det Kvenland som avsågs låg precis norr om Egentliga Finland, dvs i Satakunda och sydligaste Österbotten.[1] Sagalitteraturen säger att "kvänerna offrade till honom så att det blev snö med gott skidföre. Det gav dem deras välstånd."[2][3][4] Bloten skulle ske vid midvinter, och därför kallades den fjärde vintermånaden (från mitten av januari till mitten av februari) i den gammelnordiska kalendern för torsmånad eller torremånad. Torre hade två söner Nor och Gor samt en dotter Goe.[3]

Þorrablót är en modern vanligt förekommande isländsk sed som startades av studenter senast 1873, och som firas enligt den gamla kalendern i januari. Þorrablót kan ha karaktär av en privat middag eller av större arrangemang med scenframträdande följt av dans.

Källor

  1. ^ Mikko Heikkilä (2012), On the Etymology of Certain Names in Finnic Mythology Arkiverad 2 april 2023 hämtat från the Wayback Machine. (also based on Dasent translation of "How Norway was settled"), SKY Journal of Linguistics
  2. ^ Avsnittet "Hur Norge bebyggdes" i sagan "Om Fornjot och hans ättemän" i Flatöboken
  3. ^ Lars Ulwencreutz (2015), Fornnordiska sagor - Andra samlingen, sid 277
  4. ^ Avsnittet "Hur Norge bebyggdes" i sagan "Om Fornjot och hans ättemän" i Flatöboken, Fatöboken i engelsk översättning av George W. Dasent (1894)