I dagens värld har Tommy Hanné blivit ett relevant ämne som drar till sig uppmärksamhet från miljontals människor runt om i världen. Sedan dess uppkomst har Tommy Hanné genererat ett betydande genomslag inom olika områden, från politik till populärkultur. Under åren har Tommy Hanné väckt passionerade debatter och åstadkommit stora förändringar i hur människor uppfattar omvärlden. I den här artikeln kommer vi att utforska utvecklingen av Tommy Hanné över tiden och undersöka dess inflytande på det samtida samhället.
Tommy Hanné | |
Född | 4 februari 1947 |
---|---|
Död | 28 mars 2014 (67 år) Sigtuna, Stockholms län |
Nationalitet | ![]() |
Yrke/uppdrag | Travtränare, Travkusk |
Barn | Andrea Hanné Li Hanné Pamela Hanné Jenny Hanné |
Karriär | |
Hemmabana | ![]() |
Segrar | 2 253 st |
Medlem i tusenklubben sedan 1988 | |
| |
Externa länkar | |
Tommy Hanné hos Svensk Travsport | |
Rolf Göran Tommy Hanné född 4 februari 1947 i Solna, död 28 mars 2014 i Sigtuna[1], var en svensk travtränare och travkusk. Under hela sin karriär verkade Hanné med sin licens knuten till Solvalla. Han tog totalt 2 253 segrar.[2]
Som lärling skolades Hanné av tränarparet Berndt Lindstedt och Håkan Wallner och den första segern kom med Sheila Deaner på Sundbyholms travbana den 5 juni 1966. Fem år senare startade Hanné sin egen tränarrörelse. Hans egentränade Sabina Scotch och Progressiv segrade båda i Konung Gustaf V:s Pokal, och Hanné fick även in internationella storstjärnor som Keystone Sycamore och Zorrino i träning. De senare deltog Hanné i Elitloppet med 1978 och 1982.[2]
Hanné blev känd för förmågan att utveckla ston och bland några av de främsta som bar hans signum kan nämnas Lucky Day, Petit Choux, Gloria Brodda och Evita Guvijo. Han även känd för sina träningsmetoder.[3] Han var en pionjär med tryckvagnsträning och den intervallträningsmetodik på rakbana han praktiserade på sin träningscamp Furuby.[2]
Hanné körde fyra upplagor av Elitloppet (1978, 1982, 1993 och 1994). Av dessa var en tredjeplats i ett kvalheat 1982 den bästa placeringen.
På senare år var Flying Herkules ett av Hannés affischnamn.[4]
2011 fick Hanné beskedet att han led av obotlig form cancer,[5] och drog ner rejält på sin verksamhet. Han fortsatte dock att både träna och köra lopp under sjukdomstiden[6] och vann sitt sista lopp drygt en månad innan han gick bort 2014, då han avled i lungcancer.[3] [3] Han är begravd på Vårfrukyrkogården i Enköping.[7] Efter hans död tog dottern Li Hanné över hans träningsverksamhet.[8]