Tivolipaviljongen är ett ämne som har fångat uppmärksamheten hos människor runt om i världen. Sedan uppkomsten har det skapat stort intresse och debatt inom olika områden, oavsett om det är inom politik, kultur, vetenskap eller samhället i stort. Detta ämne har varit föremål för forskning och analys av experter och akademiker, i syfte att förstå dess inverkan och konsekvenser. Vidare har det väckt allmänhetens intresse, genererat samtal och reflektioner på olika plattformar och diskussionsutrymmen. I den här artikeln kommer vi att utforska Tivolipaviljongen i detalj, analysera dess mest relevanta aspekter och erbjuda ett brett och varierat perspektiv på detta ämne.
Tivolipaviljongen (även Creutzka paviljongen, eller Musikpaviljongen) är en byggnad i Tivoliparken i Bergshamra, i Solna kommun.
Huset ligger i sluttningen mot Brunnsviken av Nils Anton Augustin Barck, som ägde Bergshamra fideikommiss. Barck var byggherre för flera hus på Tivolihalvön, dock finns idag bara Musikpaviljongen kvar.
Den uppfördes någon gång mellan 1780-1810, troligen omkring år 1800. I samband med Barcks systers bröllop i juni år 1800 och skulle fungera som byggnad för teater- och musikevenemang samt för fester och nöjen. I början innehöll byggnaden en enda stor sal med storlek 10x8 meter och en takhöjd på nära fem meter. Paviljongen användes antagligen bara under sommartid, eftersom en eldstad saknades.
År 1903 blev Musikpaviljongen ombyggd till ett sommarnöje för uthyrning av Frans Cadier, son till dåvarande arrendatorn Jean-François Régis Cadier (grundade Grand Hôtel i Stockholm). Man lade in ett mellanbjälklag, den stora musiksalen försvann därmed och en uppvärmningsanordning byggdes in. Bara de höga fönstren påminner om den tidigare salen.
När Domänverket ämnade riva Musikpaviljongen blev opinionen mot rivning stor, och istället rustades huset 1979 till året-runt-bostad och såldes som privatbostad. Paviljongen, Tivoliparken och Kraus grav är det som idag återstår från den gustavianska epoken under 1700-talets sista årtionden.